Göteborgsposten – 10 december 1862, sida 1

I ) a::3333 mmammummmmmm——svuxs sade vildsvinets uppträdande med en tredubbel salfva af handklappningar, ty det var verkligen, som slottsherren sagt, ett hiskligt och förfärligt odjur. Vid detta buller stannade odjuret tvärt framför fönstren, på en gång förvånadt och skrämdt, icke vetande om det skulle gå fram eller tillbaka. Damerna af la petite bande drogo fördel af detta lilla dröjsmål, af detta ögonblicks tvekan, och afskjöto på honom några af sina brinnande pilar. Ett af dessa kastvapen träffade honom vid bogen och inträngde samt fastnade temligen långt in i köttet, och skaftet brann så småningom upp ända intill jernhullningen. Retadt af detta oväntade anfall och af den olidliga smärtan drog djuret sig långsamt tillbaka med fronten hotande vänd emot fienden och ilsket upprifvande stenläggningen med trynet. De bruna borsten på hans rygg reste sig, hans håriga öron spetsade sig, han stora näsborrar flåsade och hans små genomträngande ögon lyste som eldkol och tycktes uppmana hvemsomhelst. som hade lust att utkämpa en dust, att uppträda på arenan. Från höjden af sina forskansningar besvarade damerna denna trotsiga utmaning med en ny svärm brinnande pilar, som denna gång voro säväl riktade adt djuret deraf blef alldeles vimmelkantigt, (Forts.)