stor tjonst. Den har, i det den ej afvakta kammarens votum, banat vägen för en försoning mellan partierna. Bladet anser en öfver gångsminister icke vara möjlig, och har an tagligen rätt deri, ty italienska nationen må ste ha någonting bestämdt för sig, om der icke skall slappas och sönderfalla i småin tressenas fragmenter. Underrättelsen om att kulan blifvit utta gen ur Garibaldis fot har väckt liflig glädje: Neapel och Garibaldibymner sjungas under stormande hänförelse på teatrarne. Enligt ett bref från Genna till tidningen LEurope, den nya titeln på Journal de Francefort, har Garibaldi icke varit overksam under sitt långvariga sängliggande. Bladet säger, dock låter det temligen tvifvelaktigt, att på hans uppmaning i Catanea bildats en ny kår af frivilliga, hvilka skola afgå till Grekland under befäl af öfverste Nullo, som står i direkt förbindelse med den provisoriska regeringen i Athen. Korrespondenten tillägger, att den italienska regeringen ingenting foretager emot denna expedition, men han förklarar sig ur stånd att afgöra, for hvilket ändamål ett par tusen italienska frivilliga skola land-ättas i Grekland, om kabinettet i Turin blott vill gora sig af med oroliga hufvuden, eller om det vill understödja bertigens af Aosta kandidatur i Grekland, eller om det mojligen förbereder planer, hvilka gå ut på Turkiets upplösning. Af denna anledning beklagar korrespondenten sig mycket öfver, att både den italienska regeringen och oppositionen söka fora den allmänna meningen bakom ljuset, Det sista missförståndet på Sicilien, säger han, har ännu icke blifvit uppklarnadt oakiadt flera veckors debatter. Nicoteca visade samma brist på uppriktighet i sitt angrepp som Ratazzi i sitt tförsvar, och histonen skall sorst senare upplysa, hvem som var bedragaren, och hvem som blef förd bakom ljuset. Åfven då talade man om att Garibaldi åsyftade en landstigning i Orienten, och hvarken kejsar Napoleon eller konung Victor Emanuel gjorde något emot generalens företag, tills den tvetydiga situationen upplöste sig i katastrofen vid Aspromonte. Det är mycket möjligt, heter det till slut, att Garibaldi och Ratazzi ännu icke äro utledsna vid detta spel; men de böra likväl denna gång åtminstone sörja för, att de icke så låta långa sig båda i sitt eget nät. Om konungavalet i Grekland heter det i dag, avt skyddsmakterna England, Frankrike och Ryssland vilja förena sig om en tronkandidat från en stat af andra rangen; men de skola dock låta grekerna bedja sig om en sådan kandidat, för att lemna dem skenet af ett tritt beslut. Oanmärkt bör det likväl icke lemnas, att grekerna sjeltva alldeles icke gora någon mine af att vilja alstä från prins Altred. Ostdeutsche Pust, som oftast är särdeles vål underrattad i de orientaliska angeläganheterna, omtalar tvenne nya akuviycken i den grekiska sragan och säger: Det ena är den anglo-hollentska komueas cirkulär i Achen; det har i spetsen för sig ett trä-unt, som skall föreställa prins AIfred. Delta aktstycke, tryckt i två spaiter på engelska och franska språken, namuer intet om den poliuska frågan. Vi äro frammande för sådana saker, heter det deri, vi säga eder blot eu: Med engelsmännen skall vår handel taga en sädan utbredning, att våra kolonier skota slå sig ned öfver alll på Medelhafvets och Adriatiska hafvets kuster. Venedig och Geova voro i sin gamla glans intet 1 jemforelse med den framud, som väntar oss. Om vi rösta för prins Altred, så rikta vi oss, och vi lägga ånyo grunden till det byzantinska konuogariket. Det andra dokumentet är ett arkulär, som Mazzini ullsändt sma anhängare 1 Grekland. Mazzim uppmanar deri greker na, att vaka öfver sin framtid och betänka, det nationerna hafva sina lyckodagar, att man aldrig skall släppa ur händerna tilltallet, emedan det aldrig skall åter infinna sig. J hafven, mina bröder, ett herrligt tillfalle, att grunda en republik; dröjen derföre icke. Mazzini går starkt åt regeringen och isynnerhet Bulgaris. Samma tidning meddelar följande anekdot från Athen: Samma dag, då den engelske gesandten Scarlett från sin regering erhöll telegrafisk tillsägelse, att icke utöfva något intytande på valen och demonstrationerna med hänsyn ull konungavalet, besökte franske gesandten, hr Bourse, på teatern en af de förnämsta och inflytelserikaste damerna i Athen uti hennes loge och meddelade henne inne; hållet af nämnde depesch. Som ni ser, tilllade diplomaten leende, gören j er fåfang möda. Damen lät ej bringa sig ur sattning, utan svarade: Räväl, då skola vi välja herugen af Aumale. Gesandten sökte dojja sin torlagenhet under ett leende och sade: saru? Det vore lojligt. Damen svarade raskt: Den skrattar bäst, aom skrattar sist! LHLJIÄÖHLGO handaldanartomant har Affant