Göteborgsposten – 8 december 1862, sida 1

lingar han emottager hos sig; du skall taga kopia af hans bref. Med ett ord, jag vill veta allt. Med outsäglig häpnad och harm lyssnade jag till hennes ord; min svaghet forbyttes i förakt och utan tvekan svarade jag: — Oa jag återinträder i hotel Bourbon, så blir det icke för att bedraga och förråda min herre. Hertiginnan qväfde sin vrede och svarade med nästan mild röst. j — Lyd, Suzanne, och jag skall på dig slösa så mycken gunst att sjelfva Blanche dArmailles skall afundas dig. , Jag bortvände hufvudet. ; — Jag vill icke köpa er gunst, madame, till ett sädant pris. i Ni kan icke göra er ett begrepp om hvilken ryslig förvandling hertiginnans hela gestalt undergick. Jag trodde mig se en roffogel som var färdig att störta på mig; hennes kinder färgades mörkröda och uppsvällde, hennes hår slingrade som ormar omkring hennes hjessa, hennes läppar ryckte och i I höjden af raseri skrek hon: — Usla kreatur! Vågar du sätta dig upp emot din konungs moder! : Den högdragna furstinnan behöll emellertid äfven i sin vrede ett förfärligt majestät som tillintetgjorde mig. IIvarje natt ser jag henne sålunda i mina drömmar och mitt hjerta sisas af fasa. Men det handlade om mr de Bourbons välfärd I och jag gaf icke vika för min raddsla. ! Madame dAngonleme tecknade några ord på en pap