Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (Öfvers. fr. Franskan.) — Jag hatade i hemlighet den hårdhjertade furstinnan som förföljde hertigen med sin löjliga kärlek. Men kammartjenarne och pagerna betraktade mig med förvånade och hånande blickar. Jag hemtade mod och gick in till enkehertiginnan Hon var ensam, och så snart jag väl kommit in stängdes dörren efter mig. Hon tog mig vid handen och bennes blotta beröring var som om en orm halkat öfver densamma. Hennes befallande blick kufvade min vilja. Hon öppnade ett skrin som jag sjelf gifvet åt Blanche dArmailles och framtog derur en packe bref. — Suzanne Lallier, sade hon med dof och hotande röst, är det du som skrifvit dessa? Jag igenkände de biljetter som jag hvarje dag varit så oförsigtig att skicka till Blanche; den ädelborna fröken hade sålt mig! Donna förfärliga upptäckt isade blodet i mina ådror. Jag förstod att jag stod inför en oförsonlig fiende. Jag föll på knä för madame dAngoultme: ) Forts, fr. N:o 283,