Göteborgsposten – 6 december 1862, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Polisförhör hölts i thorsdags angående den eldsråda, hvarigenom natten till tisdagen eu stallbyggnad vå tomten n:o 69 litt. C vid Pilgatan i Haga ödelades, så att blott ytterväggarne i ett mycket skadadt skick stå qvar. Bankobokhållaren G. Wigert var vid förnoret närvarande och tillkännagaf att ban, ehuru kallad, ej hade med målet att göra, enär han hvarken vore egare till byggnaden eller tomten, utan för ett par år sedan försäldt båda till åkaren Skoglund. Hr Wigert upplyste emellertid att byggnaden, bestående af stall för sju hästar, tröskloge och foderlada, vore försäkrad i städernas allmänna bolag. för en summa af 1,800 rdr rmt. karen Skoglund berättade att han, samma afton som olyckan timade, vid pass kl. 310 varit ute i stallet. En hos honom anställd gosse vid namn Aug. Johansson var då aiven der, sysselsatt med att utsodra hästarue. En lykta, som vanligen brukade hänga i stallet på en stolpe och var fullkomligt säker, så att ingen eld genom densamma kunde spridas, var då tänd. Skoglund gick efter en kort stund åter ip, lemnande Aug. Johansson qvari stallet, men denne kom ener slutade göromål ätvenledes snart in och gick till sängs. Senare underrättades Skoglund al nattväktare, som bultade på fönstret, om att något var på färde. Han skyndade ut och lyckades med tillbjelp af nattväk arne och en annan person att bryta upp stalldorren, till hvilken man i hastigheten ej kunde återfinna nyckeln, samt rädda 5 i stallet stående hästar. Dessa voro då redan omgifna af eld. En i logen bredvid stallet bunden bagge var vill haltten qvatd af röken, men qvickuade åter vid, sedan man tatt ut honom i iria luften. Ynglingen Johnsson berättade detsamma som Skoglund, men medgaf att han efter Skoglunds atlagsnaude gått in på logen, och dervid medtagit lyktan. Dock bade ban upphangt den på dorrposten, men ej så nära taket, att eldtara derigenom kunde uppstå. Lyktan var hel och någon oforsigtighet visste han sig ej ha begått. Han hade dock ej i mörkret sett etter om någon eld möjligen blifvit spilld. Hustru Lovisa Skoglund visste intet annat att berätta än hvad mannen förut uppgifvit. Lotta Skoglund, Nils Nilsson och Johan Pehrsson hade ej varit hemma då elden utbröt och hade intet att berätta. Arbetskarlen Joh. Carlsson, i arbete hos Skoglund, var den dag icke hemma hos Skoglund forran kl. 11 på attonen, då han återvände. Han medgat att han varit ute och rumlat på dagen, men på ullfrågan om han vid hemkomsten varit drucken, svarade han: ,Det var jag just icke-. Uan erinrade sig bestämdt, sade han, att han ej varit i stallet. Nattvakten Johansson var den som jemte rotmästare Bjorkman först märkte elden. En jerdedels umma desstörinnan hade Joh. Carlsson passerat törbi honom och då varit något drucken. Joh. Carlsson gick derefter Pilgatan iram och upp till sin bostad, hvilken låg helt nära intill stallet der elden utbröt. För vidare vittnens hörande uppsköts målet på 8 dagar.