sak och endast anfört, att några häktningar egt rum. En pariserkorrespondeut till den officiösa engelska tidn. Globe meddelar emellertid nu såsom fullkomligt bestämdt och sannt, att man upptäckt, det ej allenast den kejserliga tribunen, på hvilken den kejserliga fumiljen, ministrarne och hela hofvet skulle bevistat högtidligheten, var underminerad och minorna fyllda med krut, utan äfven att samma var förhållandet med ett par närbelägna hus och flera ställen i gatan. En ren tillfäliighet skall hafva girvit anledning till upptäckandet af denna djefvulska plan. Stora farhågor hysas i Paris för en del soldater och besättningar ombord på de franska fartyg, som enligt sista posten förolyckats på Vera Cruzs redd genom en häftig orkan. Bland de redan landstigna trupperna, som anträdt sin besvärliga marsch mot Puebla, säges stor nöd råda. Sydpresidenten i Amerika Jefferson Davis påstås ha tillbjudit franska befälhafvaren i Mexico general Forey sin tjeust. Prinsen af Wales säges skola åtfölja prinsessan Alexandra från England till Danmark. Osäkerheten på Londons gator tyckes dagligen ulltaga. En. insändare i Globemeddelar till underrättelse för alla som vederbör, att han alltid bär på sig en laddad revaåver, hvarmed han skall skjuta ned hvar och en, som forsöker öfversalla honom, och han berättar samtidigt, att vapensmeden, hos hvilken han kopt revolvern, sagt det han under sista tiden ej varit i stånd att få så många revolvers färdiga, som man frågar efter. Den preussiske premierministern BismarckSchönhausens inkonseqventa upptrådande mot Hessen-Kassel är föremål för satir och löje på många håll. Sålunda yttrar ÅJournal des Debats sarkastiskt: I Europa uppföras för närvarande åtskilliga skådespel, hvilka äro både till att skratta och gråta åt: Här ser man partiledare, hvilka endast dromma om annexioner och eröfringar åt deras länder och derpå börja med att vilja afväpna det; der en regering, som d. 12 okt. är den djerfvarte förkämpen för 1832 års traktater och hvilken samme d. 25:te kallblodigt trampar dem under fötterna: en minister, som på samma gång skickar noter till konungen af Danmark, i hvilka den enkla personalunionens välsignelser höjas till skyarne för Slesvigs del, och kanoner till Ungern, för att der docera om realunionens företräde. Men alla dessa besynnerligheter öfverstrålas dock vida af den uyaste prestationen af Bismarck-Schönhausen, söm drager i härnad, för att i Hessen återupprätta den lagenliga omröstningen ang. budgeten och till detta prisvarda ändamål använder soldater, hvilka äro utskrifna och aflonade tvärtemot det preussiska parlamentets vilja! Gör Biswarck-Schönhansen verkligen detta, upphör han att vara en vanlig dödlig; han blir en typ, en metafysisk apostel, en fullständig inkarnation af den Hegelska läran. Identiteten af att vara och icke varaskall för evig tid vara bevisad till pris och ära för alla de lärda professorer, som docera den vid universiteten i Beriin, Göttingen, Königsberg och annorstädes. En tysk tidning berättar följande kuriosum om det sätt, hvarpå en af de många lojalitetsadresserna till konungen åstadkommits: Egaren af godset Grosswaldau i Neumark hade uppsatt en af dessa adresser, men kunde ej lå någon underskrift på densamma af sina uberalt sinnade bönder. I sin nöd vände han sig till krögaren i byn, som var traktens geni och i det yttersta liberal, och föreställde honom, att det ej allenast var hans pligt såsom god undersåte att sjelf underteckna adressen, men att han äfven borde förmå de andra bönderna dertill, alldenstund han egde stort inflytande uppå dem. Krögaren ville i börjae alldeles icke medgifva att en sådan förpligtelst ålåg honom; men han förklarade till sist, at, han skulle efterkomma nådig herrens önskan ifall denne ville gifva honom skriftlig tillåtelse, att hvarje söndag få hålla dansullställning på krogen. Krogaren fick genast hvad han begärde, och tre dagar deretier lemnade han till ersättning nådig herren adressen, undertecknad af alla bönderna i Grosswaldau. Från Spanien berättas, att en särdeles intressant process för närvarande ågår inför domstolen i Barcelona. En son till den rike och mäktige markis af Fontunellas, hvilken vid 23 års ålder på ett oförklarligt sätt försvann och gällde för död, kommer efter 16 års frånvaro tillbaka, emottages med öppna armar uf sin svåger och många bekanta, men beskyllas nu för bedrägeri samt usurpation af namnet och titeln. För omkring 1 l2 år sedan kom Don Claudio de Fontanellas trån Buenos-Ayres till Bircelona, försedd med ass och officersfullmakt af argentinska republiken, Han hade för svunnit år 1845 vid 23 års ålder; såsom det hette, hade till bans far, en rik bankir och senare markis, kommit flerfaldiga underrättelser och bref, hvilka fordrade ofantliga summor för hans sons befriande, hvilka han dock vägrade lemna. Då man sedan ej fick höra något vi