äfventyrliga: de voro äfven stundom lifsfarliga. Rabies hos en menniska. En högt aktad borgare i tyska staden Mälheim blef för ungefär 6 månader sedan i Köln biten i ena fingret af en liten hund. Ehuru borgaren endast lindrigt blef sårad, vidtog han dock den försigtigheten att genast hos en läkare låta utskära den del som omfattade såret. Icke desto mindre utbröt d. 26 sistl. november rabies hos honom, tillfölje hvaraf den olycklige redan tidigt morgonen derpå, efter qvalfulla lidanden afled. Stenpapperstak. En Kopenhamnstidning berattar: Vid sidan af gasverket har nyligen at grosshandelsfirman Erichson C:o blifvit anlagd en stor fabrik för törlärdigande af stenpapper till tak, hvartill biprodukter af gastillverkningen användas. För några dagar sedan foretogos, i närvaro af åtskilliga statsråd, det högre befälet vid brandkommissionen samt agenter lör försäkringsbolag, nägra törsök for att visa det motstånd, som de at bemälde firma tabricerade stenpapperstaken göra mot eldens åverkan. Forsta totsoket bestod deri, att en stark eld af halm, hytvetspån och vedstickor lades på ett brädgolt som var betäckt med stenpapp. Sedan elden bränt i tjugo minuter visade det sig, att den icke utbredt sig på en större yta än den, hvarpå den var lagd, samt att intet flytande brännbart ämne nedrann, ehuru brädgolfvet, hvarpä takpapperet var spåndt, blitvi lagdt i en ganska betydlig vinkel emot horisontallinien. Ioga remnor framkallades i takpapperet, så att elden icke heller genom sädane kunde fortplanta sig ull brädunderlaget. Da papperet sedermera aftogs voro braderna ej på ringaste sått forkolaue eller angripna af elden, hviuken blott så ull vida lemnat spar efbter sig som asfalten smalt. Alt dessa forsok synes det sålunda temligen gitvet, aw guistor eller eld blow med svänghet uutrån kunna antänka ett med stenpapper öfverkladt tak. — Det sista torsoket, som: alldeles afgörande talade till fördel för stenpapperstak i stället för all annan takbeklädnad, foretogs med ett till detta ändamål uppsordt bradskjul, hvilket likaledes var betäckt med stenpapperstak. 1 ekjulet, som var 4 alnar långt, 23, alnar bredt och 3 alnar högt och hvars tak hade en lutning al 3 tum på hvarje aln anlades en mycket stark eld. Efter femton minuters forlopp utbröt lågan genom skjulets fogar, utbredde sg starkt och spelade på alla sidor omkring taket, utan att på minsta satt angripa takpapperet och utan att detta upplöste sig. Sedan ekjulot motstätt elden i omkrmg 33 minuters ud föll det tillsammans. Sedermera användes en spruta, för att iakttaga vattnets inverkan på den upphettade pappytan. Det visade sig då, att takpapperet icke remnade vid den starka kalla vattenstrålen, med undantag af några få ställen, der papperet var alldeles sorkoladt. Undorlaget, hvarpå takpapperet var lagt, hade, oaktadt nästan hältten af dettas tjocklek blitvit bortbränd och sogarne voro mycket skadade, dock blifvn nåstan oberördt af elden. En stor fordel a det ätven att, oaktadt stark blåst, inga gnistor flyga bort från taket, såsom detta försok har visat vara fallet. Metoorologiska lakttagelser.