Göteborgsposten – 3 december 1862, sida 2

tande, som blifvit Sverige till del, och hvilket besynnerligt nog blifvit temligen förbigävget inom svenska pressen f). Äfven om Sverige icke längre uppträder i den stormaktsroll, som skaffat det mera heder än fördel, så är det likväl ännu alltid en mycket respektabel makt, som, oafsedt de skandinaviska intressena, råder öfver Nordoch Östersjön, i dessa dagar öppnat en förbindelse af oberäknelig vigt mellan båda hafven, tack vare den raske konung Carl XV:s omsorg för sitt lands val, och är kalladt till allt större materiela framsteg. Inom hela konungahuset, som nu är så nära sammanvuxet med båda brödrarikens folk, bland Sveriges ledande statsmän inser man, att Sveriges politiska betydelse icke får underskattas, och det sätt, hvarpå grefve Russell tyckes vilja lemna Sverige ur räkningen vid lösningen af den danska frågan, väcker sa mycket större sörvåning, som Frankrike på senaste tiden sökt höja det katolska Sydeuropa, Italien och Spanien, till stormakters rang. Det ligger uppenbarligen i det protestantiska Nordens intresse, att Gustaf Adolfs stat och dess nya dynasti, hvars stiftare utkämpat tyskarnes stora verldskamp, icke skola bli tillbakasatta för stater, hvilka likväl ej äro annat än drabanter i en gåtotull äregirighets släptåg. Till skyddande af dessa intressen fordras en klar uppfattning af den danska situationen, hvilken i Köpenhamn salskligen uppfattas såsom ovänlig mot Tyskland, då det öfverallt borde vara de nordiska makternas uppgift att gå hand i hand med Tyskland, Vill Danmark icke följa med på denna väg, så har Sverige sitt mål, som ej bör lemnas ur sigte: eget intresse tillropar Sverige, att på Östersjöns sydliga kust ligger ett Preussen. Politiska och maleriela intressen hänvisa de tvenne staterna till att bilda en motvigt mot katolska staters öfvervigt, och misstaga vi oss icke, har den förre preussiske statsministern von Sehleinitz i Paris sästat uppmärksamheten derpå, att Sverige måste höjas till samma rang, om Spanien skulle förklaras sor en europeisk stormakt. Det är beklagligt, att äfven den svenska pressen framställer de nuvarande förbällandena i Preussen på ett sätt, som saknar motsvarighet i de verkliga förhållandena, att man i Sverige tror på en revolutionår ställning i Preussen, då man der hvarken tänker på revolution eller reaktion, och en fredlig, författningsenlig(?) utjemning svårligen skall låta vänta på sig. Den prenssiska stormakten hyser all aktning för Sverige öch brödrarikenas monark, men namnel:gen erfordras i eget land ett fullständigt medvetande om den politiska och nationala betydelsen af den protestantiska Nordstat, hvars store hjeltekonung efterlemnat samma herrliga minnen i Sverige och Preussen. Det är politikens sak, att förut fatta kommande händelser för ögonen, folkens uppgilt att värna om deras egen ära. Fastighetsköp. Vid i lördags i Stockholm hållen ankuon å Bachmanska sockerbruket med dertill hörande boningshus, maga-iner m. m. inropades detsamma af grosshandlarne Wilhelm Holmgren i Göteborg och A. W. Sundstedt 1 Stockholm för en summa af 40,550 rdr. Man förmodar att denna lokal för framtiden skall användas såsom plats för sabrikatiou af tändstickor efter den at hr Hjerpe uppfunna och af bemälde hrr inköpta metoden utan fosfortillsats. Af Svenska arbetaren har n:o 48 för d. 29 November hitkommit, hvilket innehåll r: Romfartuna kyrka (med illustration), Kan man vara snygg i Bomullsklädning? (forts.); Perrys andra resa till Japan (forts. med illustr.); Om bränd kalk, af K-r; Georg Washington och hans model (med illustr.); Trenne olika lefnadssätt (forts.); Ute och hemma, liten veckokrönika; Vid skådespelaren P. J. Delands graf, poem af -ed(Hellberg). Folkundervisningen. Riksgåldsfullmäktiges berättelse till ständerna af d. 24 nåstl. Oktober upplyser, att de vid sistl. riksdag rik-gäldskontoret ålagda, men ännu icke verkställda utbetalningar för folkundervisningens befrämjande utgöra ett sammanlagdt belopp af ej mindre än 682,081 rdr 10 öre. — Det år detta förhållande man sannolikt kan till. skrifva orsaken, hvarföre mindre belopp än för förra statsregleringen af regeringen begärts till folkskollärarnes aflöning i den kongl. propositionen uti ämnet. Riksdagen. Den stora motionsfloden slutade i söndags på aftonen, och till bevis på dess styrka må anföras, att ridderskapet och adeln inalles väckt 262 motioner och bondeståndet 267. Det högvördiga presterskapet fann sig icke förhindradt att, trots söndagen, i plenum, dock efter kl. 6, yttra sig om en hel del verldsliga saker. Af bristande utrymme måste vi dock till morgondagen uppskjuta re) Genast efter grefve Russells nots omnämnande anmärkte vi det besynnerliga förbållande, att Sverige alldeles lemnats ur räkningen; men ingen af