Göteborgsposten – 3 december 1862, sida 1

bevis på huru omöjlig spanmålstraflken unde Jnärvarande förhållanden är, tjenar att de m: ÅSasiner som af enskilda företagsamma perso suer bhfvit uppförda utefter jernvagen, för a! j i dem inrymma säd, stå, tomma, trots dett sårs rikliga skörd. Lefvande större kreatur kunna med någo: fördel transporteras på jernbanan, då flera så dana sändas på en gång. Det är således blot den större landtbrukaren som i detta afsecndi kan hemta gagn af jernvägen. Den mindre landt brukaren åter kan ej ens jå 2 3 mils distause begagna sig af statens banor, isynnerhet son sen person alltid måste åtfölja transporten a kreatur, och biljetten för dennes framoch åter resa ytterligare betungar frakten. Samma förhållande med mindre kreatuoch äfven med ladugårdsprodukter, hvilkas af. sändande fördyras genom den höga afgiften för återsändande af de tomma kärlen, hvari de förvarats. Öl, som i trafiktaxan eljest räknas till andra klassens varor, anses tillhöra första klassen i fall det sändes på buteljer, och betraktades denna omständighet såsom ett bevis på att trafikantens intresse ej är nog betryggadt. Sedan frakterna för bränvin blifvit omnämnde, uppgåfvos fraktafgitterne för kalk, och såsom bevis på huru omåttligt höga dessa äro, omtalades en kalkugn på Westgötalinien, hvilken afstannat derföre att frakten till Göteborg, från att enligt den gamla taxan vara 24 rdr i den nya höjts till 40 rdr. Frakten för malm, stenkol, lera, tegel, tegelrör, mergel och andra varor af samma slag ansågos böra nedsättas högst betydligt under taxan för tredje klassens gods, dels till följe af dessa artiklars nödvändighet, dels emedan de äro af den beskaffenhet att framkalla en produktion af varor, som bättre betala jera vägstrafiken. Beträffande bomull, af hvilken vara omkr. 20,000 etr årligen fraktas till Borås, anmärktes att transporten dit at densamma blir 10 öre billigare pr. ctr om den fraktas på landsvägen. — lll och salt undvika nu jerubanan. — Papper, at hvilken en betydlig qvanutet transporteras från Motala, kostar med ångbäl blott 35 öre pr. etr., medan ensamt frakten från Wred-orp, dit det på landsvägen skulle forslas från Motala, uppgår ull 89 vrel — De betydliga qvanuteter specerier som at landihandlande trån Ellsborgs lan hewtas trån Goteborg forslas med större fordel på landsvagen. En anmärkning mot taxan grundade sig på de godsenheter som blifvit antagna. Sålunda beta as hvad som ofverstiger 2, etr lika med 2 ctr, — hvad som ötversuger I etr lika med 1!(3 etr 0. 8. v. — Fraktued-ätturng to: fabriker vore ouskelig. — Rabatt för äterlrakt beviljas ej, ehuru sådant vore onskligt. Den öfvervägande mängd artiklar som hör till första klassen al trafiktaxan ansågs bevisa alt man ej sökt ställa allt på ett tordelakugt sätt tor trafikanterna. — Varornatormåga att bära trafikafgisten har bra litet blilvit tagen i betraktande och en mängd högst löjliga och på samma gång slående sammanstallvingar af varor som bära samma frakt framdrogos. Det foreslogs, att i protokollst tvenne ytterligare klasser skulle intöras i taxan med lägre afgister än de ötriga. En anmärkning som till komiten blifvit inlemnad var att man ej kunde anlita stationsinspektorerna om lossning och inlastning at gods, emedan dessa äro alldeles förbjudna att af allmänheten emottaga någon ersättning. Om detta å ena sidan hade sina fördelar, kunde likväl förbudet förorsaka att tjenstemännen bli likgiltiga för trafiken. Det skulle dessutom för de många, som ej kunna hålla kommissionärer vid jernvägsstationerna, vara en stor fördel, om de kunde vända sig tillastationsinspektorerna. — En annan anmärkning hade blifvit gjord mot att bantågen ej blifvit satta i förbindelse med andra kommunikationsmedel. — Tio öre för avis om anländt gods ansågs för hög, likaledes magasineringsalgilten för voror som ej inom 24 timmar afbhemtas från stationen. Aen antaget att afsändaren underrättar emottagaren om ankomsten af gods, kan denne komma att få vidkän nas betydliga utgifter genom opåräknade uppehaäl. i varornas försändning. Synnerligt olämp ligt är det att beräkäa magasinshyran ester vigt och ej ester utrymme. Derigenom hade det händt att en person som i Falköping skulle emottaga en qvarnsten, hvilken blifvit forslad på jernbanan och genom en opåräknad tillfällighet uppehällen, utom den till 20 rdr uppgående frakten fått betala 58 rdr i magasinshyra. — Att såsom nu ärf allet, frikänna jernvägen från allt ansvar för den skada som tlllfogas qvarliggande gods är att utsätta trafikanter för banbetjeningens godtycke och ovärdsamhet. — Tiden för öppningen af godsmagasiner anses för kort, och exempel här, å framdrogs. — Ett annat missfrehosllanda Ian dam att 143—