Göteborgsposten – 2 december 1862, sida 3

grekiska tronen, men om de andra makterna, som i denna punkt hafva samma förpligteläer som vi, för sin del vägra att efterkomma denna bestämmelse, skulle det vara oförnustigt att begära, det England ensamt skulle anse sig vara bundet. England har alldeles icke blandat sig i Greklands angelägenheter, men den engelska pressen är likväl berättigad att yttra sig om dem. Ingen hade väntat sig en engelsk prins kandidatur, och likväl är det lått forklarligt att grekerna enstämmigt uttala sig för densamma. Grekerna fordra en national pånyttfödelse, och den kan endast försiggå på två vägar; antingen måste de grunda en konstitutionel regering, hvilken gifver dem utsigt till. att de långsamt men säkert skola uppnå en högre ställning i Europa, och detta är afsigten med prins Alfreds val, eller också måste de börja ett eröfringskrig mot Turkiet, och i detta fall välja de en rysk prins, en arfvinge till den pohtik, som går ut på Turkiets sönderstyckande och aldrig låter Orienten komma till lugn. Alla underrättelser från Grekland öfverensstämma derom, att kunna grekerna icke få det på det ena sättet, vilja de hafva det på det andra, och i sista instansen kan det derföre tillfalla England att afgöra, om Grekland skall vara sätet för en på en gång liberal och konservativ regering eller medelpunkten för intriger och utgångspunkten för angrepp på den europeiska jemvigten. Det skulle vara obefogadt, om man i ett sådant fall tilllade Eugland äregiriga motiver. Om en engelsk prins bestege grekiska tronen, skulle han bli löst från alla de band, som knote bonom vid England; den engelska regeringen skulie blott verka sor fredens upprätthållande i Orienten, och för detta ändamål skulle den i stället for att söka tordelar för sig vara redo aut bringa offer. For närvarande måste England forst och främst, liksom det äfven är en skyldighet för de andra makterna låta grekerna fritt välja sin konung. I Grekland fortfara demonstrationerna till förmån för prins Alfreds kandidatur. Hertigens af Koburg-Gotha organ, Koburger Zeitung, dementerar på ett ossiciöst sätt prins Alfreds kandidatur. Det heter i finansministern Gladstones organ Globe, att en af de franska tidningarne utspridd underrättelse om att en stor engelsk flotta skall summandragas i Pireus, saknar all grund. Englands kronprins, prinsen af Wales har anländt till Paris. En besynnerlig sak, som tycks skola få ett visst intresse, har i dessa dagar blifvit anhänggjord vid Queens Bench. Malet är inledt af mr Glover, den siste utgifvaren af det nu upphörda bladet ÅMorning Chronicle, mot de tvenne franska ministrarne grefve Persigny och br Billault, och vänder sig om en summa af icke mindre än 14,000 Å, som mr Glover förklarar sig hafva tillgodo för utlagda penningar och verkstäldt arbete vid utgifvandet af de utaf honom handhafda tidningarne Morning Chronicle, Morning News och Evening Journal, samt för det han skrifvit och öfversatt från franskan och tryckt i Morning Chronicle vissa artiklar, samt äfven skrifvit andra artiklar, hvilka skulle öfversättas på franska till införande och offentliggörande i vissa franska tidningar: Moniteur, Constitutionnel o. 8. v. Grefve de Persigny hade infunnit sig vid domstolen genom ombud, hvaremot hr Billault förklarat, att han alldeles ingenting hade med den saken att skaffa. Vid första ses: sionen var det hufvudsakligen fråga om huruvida målet i trots af denna Billaults förklariog likväl skulle genomgå proceduren, hvilket af rätten beslöts. Dally News, som omtalar denna sak i en ledande artikel, tyckes glädja sig åt de skandaler, hvilka skola kommai dasen, och isynnerhet ofver att få veta, hvilka högt stående författare, som sökt genom dessa artiklar inverka på den allmänna meningen i England eller Frankrike. I hvarje fall betraktar artikeln de penningar hvilka härpå användts, sasom bortkastade, alldenstund kejsaren visserligen kan i Frankrike få tidningarne til alt skrifva så som han önskar, men väl borde vetat, att det i England nog kan fällas stränga och opartiska domar af den allmänna meningen, men att denna under inga omständigheter låter påverka sig af de tidningar, hvilka låta hälla sig. Den nye öfverbefälhafvaren öfver amerikanska unordstaternas Potomacarme, general Burnside, rycker framåti Virginien. Han har flyttat sin operationsbasis till Acquia Creek och har för afsigt, att öfver Fredericksburg rycka fram till Richmond. Den största hemnghetsfullhet råder fortfarande om sydtruppernas rörelser; ryktet att de skulle stå samlade i Front Royal synes oriktigt, och det heter nu, att general Jacksons rörelser äro alldeles obekanta. Man vill dock förmoda, att Lee och Jackson möjligen hafva för afsigt skynda mot Washington på samma gång som Burnside hotar Richmond. En sådan händelse skulle vara egen uog och slå en med förvåning genom sin orimlighet. General MoClellan har af demokraterna i New-Jersev blifvit föreslagen som kandidat