Göteborgsposten – 29 november 1862, sida 2

A. P. Andersson förnekade vid förhöret all vett kap om att tygerna voro stulna, utan påstod atBörjesson för honom skulle upygifvit det de tillhörle en knalle från Borås, hvilken skulle göra cession, men dessförinnan önskade att realisera sitt laser. Hvad beträffade Börjessons nattvandringar påstod han sig ej rätt ha reda på dem. Fabriksflickan Maria Andersson, som varit piga hos Börjesson berattade, att deune en gång yttrat till henne det han hade tyg, som han önskade att hon skulle sy åt honom. Då hon ville veta, hvar han fått det, svarade han undvikande. Emellertid fortfor han med sin begäran att hon skulle sy tyget åt honom samt sade att hon kunde nattetid resa hem till sina i Lerum boende föräldrar och dervid medtaga tyget. Då hon ej, såsom han begärde, ville resa nattetid, ehuru hon för öfrigt förklarade sig benäsen att uppfylla hans önskan, blef han så elak emot henne att hon flyttade ifrån honom. Hon fick sedermera höra omtalas att fabrikör Wahlgren blifvit bestulen, ch på inrådan af en annan person, underrättade hon polisen om det misstänkta förhållandet med Börjessons tyg. Börjesson förnekade vid förhöret lika fräckt och ihärdigt som i poliskammaren all slags kunskap om stölden. Likaledes bestred han helt och hållet sanningsenligheten af Maria Anderssons berättelse, sägande att han väl lofvat att köpa henne tyg till en kofta men intet vidare. Målet uppsköts för inkallande af glasmästare Sahlsten till d. 17 Dec. — Manspersonen Carl Andersson, hvilken d. 25 sistl. oktober från slagteri-idkaren Bengtsson på stora Salutorget tillgrep penningar, efter egen bekännelse uppgående till 68 öre, blef i onsdags dömd att för snatteri böta 2 rdr 50 öre, eller i brist på tillgång till böternas gäldande undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. nnn . 1rlL——— GS..WLAt