kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. — Skepparen Nils Fredr. Johansson från Gladhammars församling i Kalmar län var för någon tid sedan i Stockholm illa ute tör björnar, hvilka för hans till 600 rdr sig belopande skuld ville bysätta honom. För att undslippa deras klor, beslöt han hemligen begifva sig i väg från Stockholm, i den förboppning att han, ifall detta lyckades, skulle anses vara drunknad, en död, för hvilken sjötolk naturligtvis är mera utsatt än andra menuiskor. Han köpte derföre af en orgelnist ett pass och ett prestbetyg, med hvilket han lyckligen anlände hit till staden. Emellertid bade polisen härstädes fått reda på att det ej var så alldeles helt med haus papper, hvarföre poliskommissarien Göthe begaf sig till honom och gjorde några förtrågningar hos honom. Allt syntes till en början godt och väl, men då hr vöthe tillfrågade honom, hvad han förut varit, svarade han att han varit kanonier och efter tre års tjenstgöring fått afsked år 1860. Hr Göthe anmärkte dock härvid, att detta vore osannolikt, emedan blott helt unga gossar emottagas vid kanonierkaren och der sedermera qvarstå. På detta argument var Johansson ej beredd, utan bekände dertöre nu hela förbållandet. Som han likväl syubarligen ej var nagon brousling fick han i tisdags vid polisforhoret tillåtelse att återvända till siu hembygd, der han har sin hustru, hvilken sålunda ej efter hans beräkning kommer att bli Bräsenka.