Göteborgsposten – 29 november 1862, sida 2

llvarjehanda. Ett samhälle der man förstår att roa sig. Ett sådant är onekligen Malmö, att döma af de många tillfällen till offentliga nöjen som der erbjuda sig. Sa till exempel voro till sistlidne Söndag d. 23 d:s följande förlustelser annonserade: Konsert å St-Knut salen af underbarnen Juliette och Julia Delepierre, representation af Michalska sällskapet, subskriberad danssociet å hotel Gustaf Adolf, kostymbaler å tvenne olika ställen, för att ej tala om musikaliska aftonunderhällningar eller s. k. tarrachims. Dagen förut, eller Lördagen d. 22, gafs Maskeradbal och i Måndags började magikern herr Le Tort en serie af föreställningar. Lägger man härtill att dansören herr Marvig uppehåller sig i staden för att gifva en soire, så kan man i sanning ej neka till att icke tillfällen att roa sig finnas derstädes; återstår nu endast att erfara om man också förstår att begagna sig deraf. En nätt historia berättas från en viss stad i preussiska Rhenprovinsen. Flere unga personer och ibland dem en ung assessor, stadens domare, hade en natt efter ett muntert dryckeskalas företagit ett ströftåg på gatorna. Ett upplyst fönster retade deras nyfikenhet att veta hvem som vakade så sent. Det skola vi snart få veta, sade assessorn och klättrade bebändigt upp till fönstret samt ryckte upp detsamma. I rummet var ett fruntimmer, som höll på att kläda af sig. Hon ropade nu högt på hjelp; en nattväktare skyndade fram, grep de nedanför stående och antecknade deras namn; men herrn uppe vid fönstret kunde han ej nå, och denne ville ej godvilligt stiga ned. Då, under det väktaren talade med en af de andra och ej gaf akt på honom, passade vår assessor på och sprang ned med ett språng och lyckades undkomma. De öfriga instämdes för domstolen och händelsen ville att just assessorn satt domare i målet. Han gjorde med den allvarsammaste min nattväktaren förebråelse för det han låtit hufvudmannen undkomma; sedan förehöll han de anklagade det straffbara i deras handling, uppmanade dem att bättra sitt uppförande och dömde dem sedan alla att plikta 1 thaler. Anekdot om Beethoven. Goethe, som till en början ej kunde förlika sig med Beethoven, hvars rykte började växa i jemnhöjd med hans eget, blef likväl efter åhörandet af en bland den store tonkonstnärens symfonier forsonad med honom. En gång var Goethe på besök i Wien och helsade då äfven på Beethoven samt vandrade derefter ut i hans sällskap. De förbigående blottade ödmjukt sina hufvuden för de båda heroerne i snillets verld. Goethe ensam besvarade helsningarne. Otålig öfver att så ofta tvingas föra handen till hatten utbrast han slutligen: Hvad detder hederliga folket är tröttsamt med sina hattaftagningar! — Glif icke ond, ers excellens, svarade Beethoven saktmodigt, det är kanhända på mig de helsal Råd för droskkuskar. En person hade tingat sig en häst och droska, med vilkor att betala timvis. Färden gick ganska långsamt, men slutligen kom man fram till ort och ställe. ur länge ha vi varit på vägen? frågade den resande. Kusken drog upp sin klocka och svarade: Två timmar.X Den resande betalte penningarne, och sade: -hör min vän, vore jag som du så spände jag klockan för droskan, ty hon går mycket fortare än din häst. Trångt snörlif. En person som nyligen varit i New-Orleans berättar att uamerna derstädes snöra sig utomordentligt och särskildt omnämner han, att han i nämnde stad sett en dam som af snörlifvit blifvit så nära delad i tvenne delar att den som vågade gifta sig med henne helt visst skulle bli anklagad för tvegifte! Klagovisa öfver ölet i Passau. (Har sin tillämplighet äfven på andra ställen.) O liebe, werthe Brauer, Nehmts mit dem Bier genauer! Seht, Alles ist ja saucr, Was trinken wir Passauer? In jeder Schänk herrscht Trauer. Es wird uns tåglich lauer Bei dem Getränk und flauer, Nicht gehts mehr auf die Dauer, Die Nasen färbt es blauer, Die Wangen machts uns grauer, Und selbst die Stimm wird rauher. Dies Bier verträgt kein Bauer. Es frisst die stärkste Mauer! Die Mägen packt cin Schauer Vor Euch, Ihr Essigbrauer!