Göteborgsposten – 29 november 1862, sida 1

Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonszales. (Öfvers. fr. Franskan.) — Medgitves, och likväl är det just denna så plötsliga ankomst som sätter mig och min kamrat i en så pinsam förlägenhet. — Det kan jag icke riktigt förstå, afbröt Didier. — Jo, ingenting är naturligare. Om konungen får veta att vi tillbringat trenne långa timmar här i slottet med att äta och dricka, i stället för att göra jagt på mr de Bourbon som under tiden måste hafva ökat sitt försprång, så skall han blott lyssna till sin vrede, och ni vet att han icke är den man som låter felet länge vänta på sitt straff. Vär bön är således att ni ville öppna för oss någon lönnport så att vi kunna komma undan och fortsätta vår färd. — Ack, mina vänner, det ni begära står tyvärr icke i min makt. — Försök blott! — Nycklarne äro i denna stund i konungens händer, åt hvilken mr de Montchenu nyss öfverlemnat dem såsom ett tecken till undergifvenhet i enlighet med det vanliga bruket.