Å n feariRsnavn: Ö. — Mårss. K. llelgoland: ONO. — Bramss. k. — Mulet. Nya Tulloch Packhusbyggnaden. Till Red. af Göteborgs-Posten. För något öfver två ar sedan, då fråga var om återbesättande af den genom H. Kautmans död lediga Stadsarkitektsbetattningen härstädes, lästes i Göteborgs-Posten under signaturen F. T. B. en längre artikel, till hvars nedskritande undertecknad fått anledning genom det ampla förord, som Drätselkommissionens pluralitet nyss förut gifvit åt ene sökanden, kapten A. W. Edelsvärd. Ben härigenom väckta tidningspolemiken atstannade efter några artiklar i H.-T. och G.-P. i följd af tjenstens tillsättande, utan satt kapten Edelsvärd sjelf blandat sig i striden; och hela saken torde längesedan ha fallit ur de flestas minne. Det är också endast genom dess nära samband med några nyss inträffade tilldragelser af en icke ringa betydelse för detta sa mhällo, som jag nu anser mig böra dertill återkomma. Såsom ledamot i en kommitte, hvilken af stadens auktoriteter blifvit tillsatt för uppförandet af Nya Tulloch Packhusbyggnaden, har jag helt nyligen deltagit i ett särskildt motiveradt förslag till ändring i den tillämnade byggnadsplanen, så väl i afseende på byggnadsmaterial som deraf beroende yttre arkitektur. Den tillfälliga omständigheten att de ritningar, hvari ändringar sålunda föreslagits, blifvit at kapten Edelsvärd uppgjorda, lärer nu härvid af mången satts i ett foga berättigadt sammanhang med nyssnämnda, till största delen glömda tilldragelse, hvari ban mähända från början endast sew ett personligt anfall at mer än vanlig häftighet; och man synes verkligen på grund härat hafva ansett sig berättigad att utan vidare betrakta mina sednaste åtgöranden i afseende på Packhusbyggnaden såsom ett uttryck af personlig sovisja mot den arkitekt som uppgjort rituingarna, samt under sådana förhållanden tyckt sig äga fullsoda skäl att tillbakavisa de gjorda andringsforslagen, utan att inlåta sig i någon granskning at de mouver, som for desamma blitvit antorda. För egen del får jag visserligen tåligt fiuna mig i de mer eller mindre omilda omdömen, som at andra kunna fällas om mina enskilda atgoranden; men Jag är i detta fall icke den ende, som blir lidande genom en falsk uppfattning af ifrågavarande sakförhållanden. För detta samhälle, i sin helhet taget, kan det icke vara alldeles likgiltigt, om Packhusbyggnaden utföres på ena eller andra viset; men värre ar, att alla de personer, som i denna fråga delat mina åsigter, och de äro icke så få till antalet, genom ett slikt betraktelsesätt blottställas för orättvist ärekränkande omdömen. Rådman F. A. Risberg och hr J. A. Boman hafva t. ex. såsom komiterade 16r Packhusbyggnaden lika med mig deltagit i allt hvad nu sednast blitvit i denna byggnadsfråga vidgjordt; en aktningsvärd minoritet inom Borgerskapets herrar Äldste har ätminstone icke ogillat detsamma ; och fyra andra medlemmar af magistraten hatva till protokollet reserverat sig mot pluralitetens forkastelsedom. Tages det nu för så oitvet att jag i mitt handlingssätt ledis af personlig ovilJa mot kapten Edelsvard, att man på den grund underkänner alla mina sramstalluingar i denva fråga, så lärer man svårligen kunna undgå att atven, ehuru orimligt det än måste synas för en hvar opartisk, från samma orena bevekelsegruud härleda öfriga med mig liktänkandes handimgssätt. Under sådana förhållanden har jag funnit det vara min pligt att, utan afseende på alla de misstydningar för hvilka jag genom ett sadant steg blottställer mig, härmed offentligen förklara att jag lika litet om kapten Edelsvärd som om någon annan hyser sådana åsigter, ehuru många af dem uttorda arbeten eller yurade tankar jag än kuunat ogilla, att jag icke alltid skulle anse det vara nödigt att noga undersöka rätta halten af ett nytt arbete, ett nytt yttrande, innan detsamma af mig gillas eller ogillas, — eller att jag derfore skulle anse någou vara ofortjent af min eller andras oforminskade högaktning, såsom offentlig eller enskild man, att ban uppenbarligen gjort sig skyldig till något misstag, eller brustit i formåga att upptylla vissa tordringar. Hvad särskildt kapten Edelsvärd angår, är det mig en kär pligt att, då tilllälle dertill nu erbjuder sig, öppet uttala, att jag alltid hyst och fortfarande hyser den största aktning för hans enskilda karakter och villigt erkänner hans tramstående förtjenster såsom architekt och byggmästare. Jag har visserligen förr en gäng trott, att dessa sis:nämnda icke varit af sådan art att han, bland flera aumälda sökande, då var den mest lämplige till en stadsarchitektsbefattning, och jag hyser för närvarande den föreställning, att de ritningar han uppgjort till nya Packhusbyggnaden skulle vunnit genom vidtagande at de föreslagna förändringarna; men jag är å audra sidan öfvertygad, att kapten Edelsvärds förtjenster om vårt lands byggnadsväsende, ehuru han lika litet som någon annan kan vara fri från fel eller fullkomlig i allt, redan för två år sedan voro så stora, att inga anmärkningar, hvarken af mig eller någon annan, kunnat väsendtligen sorringa dem. Man må icke föreställa sig, att jag för detta mitt omdöme gör anspråk på någon större betydelse, eller auser kapten Edelsvärd derigenom vinna något erkännande eller någon upprättelse af något särdeles värde; men då mitt offentliga upptradande mot honom, i fråga om Stadsarchitektsbefattningen, blifvit å ena sidan vändt till ett kraftigt vapen mot mig och de åsigter jag förfäktat, är det allför möjligt, att det å andra sidan blifvit misstydt till skada för kapten Edelsvärd; hvartill numera, då minnet af det hela förbleknat, någon yttie anledning kunnat finnas deri, att de af mig gjorda anmärkningarna visserligen offentligen motsades, men hvarken tillfredsställande vederlades eller återtogos. Jag skulle för öfrigt vilja fästa uppmärksamheten derpå, att sjelfva det faktnm, att jag på sådant sätt öppnade en offentlig diskussion med kapten Edelsvärd om hans egna arbeten, icke rättvisligen kunnat tolkas annorlunda än såsom ett tydligt erkännande af hans framstående meriter såsom architekt. Och då jag nu en gång af flera anledningar kommit in på ett område, der jag annars har föga lust att inlåta röst och hennes blick voro så enkla och öppna icke ett ögonblick betviflade sannfärdigheten af