förlita oss derpå att han skall framhärda i sin tillkännagifna bestämda plan, och göra allt, hvad på honom beror, för befrämjande af den nödiga representationsreformen. Grefve Sparre medgifver vidare den nuvarande ministerens stora värde och populaiitet, och afsäger sig äfven för sin del all tanke på att ersätta någon i densamma. Medgifvaadet är betecknande, liksom hans indirekta förklaring, att han i afseende på dagens hufvudfråga, representationsreformen, ej vill motsätta sig en tidsenlig förbättring. Grefven bestrider äfven sanningsenligheten af ryktena om uppgörandet af de tvenne ofta omnämnda splittringstförsöken i hänsyn till den stora reformen. Sjelsmord. Stenhuggaren Anders Gustafson från Fässberg, som för begängen stöld håktades i Wimmerby senaste marknaden derstädes, men sedan förflyttades till Sefvedes häradhåkte, har derstädes medelst hängning afhandt sig lifvet. Fru Michaeli och m:ll Eneqvist-Biondini. I Folkets Avis för d. 20 d:s lases: Fru Michaelis sång i tisdags (på Folketeatret) hade, oaktadt den stora konkurrensen — två stora och tre små konstnärer på Kasino och alla sångens kyrkofäder på Ceciliaföreningens konsert — samlat en talrik publik. Under de första numren trodde man sig sörmarka någon indisposition hos sångerskan, men i de sista förfogade hon ötver hela sin vackva stämma. Det är sällsynt, att Köpenhamn på en gång har två så berömda sångerskor som damerna Michaeli och Biondini inom sina murar, men ännu sällsyntare är det, att här få tillfälle höra tvenne mera olika. Den personliga delen af sångerskornas prestationer vilja vi ej nämna — sjelfva sången är redan så olika som vår och höst MII. Biondinis röst eger hela vårens friskhet och fogelqvitter, men äfven vårens brist på omvexling: allt är vackert ljusgrönt, men ljusgrönt, och ingenting annat. Fru Michaelis sång deremot återgifver hela höstens rikedom af intryck och färgnyancer — blott det helt och hållet ljusgröna finnes ej der! Det var i synnerhet hennes föredrag af Lindas aria — ett konsertstycke, som tör öfrigt är mera briljant än vackert — och af Årditis vals, som tilltalade publiken. Det bästa numret under konserten var dock enligt vår tanka romancen: Jag vet ej, hvarför jag sjunger. Den ha vi aldrig hört och skola troigen aldrig få höra någon sångerska sjunga så hänförande som fru Michaeli. äf Svenska Arbetaren. har n:o 47 för den 22 November hitkommit, hvilket innehåller: Vestra stambanans invigning (med teckningar af Örebro slott, upplyst med en elektrisk sol, Örebro storartade stadshus, Transpareuterna å kyrkan i Örebro och illuminationen vid Floda); En barnskola för flickor (slut); Mitt fosterland (poem af —nd—); Trenne olika lefnadssätt (forts.); Ute och hemma, liten veckokrönika: En gata i Kanton (med illustr.) Mot snälltagen hafva nu äfven Sköfde Tidning och Töreboda Tidning framställt anmärkningar. Båda tidningarne upplysa att dessa tåg äro otroligt litet begagnade: mången gång består hela rassagerareantalet af 6 a 8 personer. Såsom medel utt afhjelpa den oundvikliga förlusten på dessa tåg föreslås, dels att låta tåget, om äfven blott för en minut stanna vid flera stationer, och dels att låta tredje klassens vagnar få äran medfölja dessa aristokratiska tåg. Det föreslås, att passagerarcafgitten för tredje klass skuile höjas med en tredjedel, hvilket skulle mycket inverka på ökandet af intraderna. — Dessa tidningar göra äfven ett par anmärkningar mot Sköfde station. Således klandrar Töreboda Tidning rättvist, att tidningar ej få afyttras å platformen vid Sköfde, och Sköfde Tidning upplyser, att vid väntsalarne posterad jernvägsbetjening hindra personer att under snälltågens uppehåll gå ut på platformen, för att aflemna bref i den å postkupen anbragta breflådan. Från källarsalen till kyrkan. Den bekanta fru Angelique Jerving, född Magito, som med sällskap i Sköfde en längre tid gifvit musikaliska aftonunderhållningar dels å gäst:gifvaregärden och dels å stadskällaren, hade till i Söndags annonserat andlig konsert i Sköfde kyrka! IIeta strider hafva sedan någon tid pågått i Uddevalla mellan skolungdomen och de s. k. gatpojkarne. Man har ej nöjt sig med att endast begagna knvytnäfvarne utan äfran