Göteborgsposten – 22 november 1862, sida 2

Zi låtit draga sig vid näsan på ett sätt som minst höfves rorgängaren i en uppåt stigande stat. En italiensk minister får minst af allt vara — enfaldig, och det diplomatiska streck, hvarigenom Frankrike nu flyttat romerska frågan tillbaka till samma punkt som under Cavour, tyckes verkligen utvisa, att Ratazzi är på intet sätt vuxen den plats han innehar. Italienarne känna alltför väl, att nu behöfva de mera än någonsin en man med jernvilja, energi och allmän aktning i spetsen för sina angeligenheter. Det väger derföre mellan Ricasoli och Lamarmora, af hvilka den senare sannolikt skall få förhand, Ricasoli anser man vara for bjert partiman, då deremot Lamarmora skulle kunna kring sig samla en koalitionsministör af Italiens yppersta män. Striden skall väl emellertid snart komma till afgörande, eftersom deputerade kammaren med forsta träder tillsammans i Turin. Kanske skall Ratazzi innan dess — ty den napoleonska politiken är besynnerlig — kunna finna på något som besvärjer stormen, men ej nöjer man sig längre med blott några advokatoriska löften och forespeglingar från Tuilerierna. Englands press sysselsätter sig mycket med grefve Russells afslående evar på Frankrikes förslag ull bemedling i Amerika. I likhet med Timegilla de flesta tidningarne detta svar. Darly News förklarar det vara det bästa svar som kunnat gifvas och anmärker: Man måste tillåta oss, att betrakta det som en fördel, att vi ännn en gång undgått faran at ett snärjande diplomari-ki kamratskap med fran-männens kejsare. De tvenne sista årens erfarenhet — den mexicanska expeditionen, den franska politiken i Malien, nödvandigheten af befästningar och en krigsbudget — bör ej ignoreras. Vi kunna ej tro på Napoleon III. Vi önska letva i fred och vän-kap med hvar och en, men vi åro ett öppet och konseqvent folk, och ju mindre vi ha av gora med outgrundliga maktinnehafvare, desto bätre. I Morning Post heter duet: Innehållet af grefve Russells depesch låter kortast och mest uttömmande återgilva sig med orden vÅånnu icke. Vi kunna såsom neutra la icke intervenera, på inbjudmng af blott en ar de båda parterna. Når ett fredsparti i Norden en gång höjer sin röst, då skall den mest indirekta vink vara nog tör o8s. Äfven Economi-te tager afgjordt parti tör Pal merstons och Russells afvaktande poluk. Examiner menar, att det franska sorslaget skall, fastän de båda inbjudna makterna ej ingå dorpå, hkväl allud betordra fredens sak, och tilllägger: Sannohkt skall det afslående svaret gagna mera an förslagets avtagande. Man -kall i Amerika säga, att England ej vill veta af någon bemedling, emedan det ar sor det ett noje, att se, buru Amerika går under i ett långvarigt krig, hvilket fores 1 en hutill1 verldshistorien exempellos skala och med motsvarande uppoffringar af hl och egendom, ja, hvilket är ännn vigtigare, af pohusk frihet. Om man betänker, huru forvandt och ensidigt man i Amerika domer om allt, som angår England, så synes det oss mycket tänkbart, att många amerikavare skola räka i en fientlig stämning genom vår regerings vägran, att inlåta sig på en mäkling, som vill göra slut på kriget. De skola tänka: De torbannade engelsmännen vilja, att vi for all evighet skola skära halsen at hvarandra. Hvad bry de sig om, att Lancashire hungrar, endast Amerika går under? Till slut förtjena de ju penningar, när vi alla äro bragta till tiggarestafven. Det är en lycka, att vår regerings beslut, det må nu i och for vig vara klokt eller icke, likväl måste hafva en god verkan, emedan vi ha att göra med ett folk, som liknar irländarens bekanta svin, hvilket endast derigenom kan förmås att gå rätta vägen, att man låter det förstå, att det drifves i orätt riktning. Detta omdöme torde vara det rättaste. Den tworyistiska Morning Herald sprutar eld och lågor mot Russell. Det säger: Af alla politiska förbrytelser som förekommit sedan verlushistorieus början, är den af engelska regeringen nyss begångna en af de dummaste och oförlåtligaste. Enligt Mech. Magaz. har till undersökning framlagts inför artillerikomitåen ett nytt slags projektiler, som skilja sig från de förut bokanta derigenom, att de hafva en tillsats at 300 silfver, hvilken legering skall lemna ett material så hårdt, att ingen pansarplåt skall kunna motstå de derat tillverkade projektiler. Athen d. 8 nov.: Ministrarne äro sysselsatta med ombyte af tjenstemän inom förvaltningen. Regeringen söker intaga den rätta midteln mellan ett revolutionärt parti, som vill hafva allt omstörtad:, och ett konservativt, som verkar i rent personligt intresse. Zaimis och Cumenduros bevisa sig i hvarje hänseonde som dugliga statsman. Med den igår anlända ångbåten från Messina följde tvenne af de land-flyktiga från Naupliaupproret. Praidis och D. Grivas, son ull den aflidne generallöjtnanten, hvilken genom beslutsamhet och konseqvent hållning utmärkt sig i Nauplia. Regeringen har ställt ett skepp till