Rörande den ofta nämnda fredsmäklingen i Amerika och Rysslands samt Englands afslående svar Jå Frankrikes inbjudning skrifver den ofliciela tidningen Moniteur: Englands och Rysslands svar hafva föranledt ett uppskof med mäklingstörsöken i Amerika, De båda nämnda makternas betänkligheter skola likväl snart upphöra, emedan en för freden gynnsam stämning såväl i Norden som Södern är i stadigt tilltagande, hvilket äfven bevisas genom valens utfall derstädes. Denna försonligare stämning skall sannolikt äfvea erhälla majoritet på nästa kongress. Lord Russells svar föreligger nu i sin helhet, men då dess innehåll redan är i sina förnämligaste punkter bekant för våra läsare, anse vi oss ej behöfva intaga hela aktstycket. Nordgeneralen MClellan har besatt Upppervillo i närheten af Ashbys Gape, sydvest om Lecsburg, och har derifrån ryckt vidare framåt. Times newyorker-korrespondent meddelar en litlig skildring om dagarne närmast före valdagen, då det demokratiska partiet segrade. Vi låna derur följande: Republikanerna uppmana i sina plakater folket att rosta för Wadsworth och nationens lif, eller för Seymour, förräderi och sönderstyckning; under det demokraterna inbjuda alla sanna amerikanare, att halla sig till ÅSeymour och konstitutionen, samt kullkasta Wadsworth, tyranni, negerskap, och bedrägliga kontraktörer. De hatva äfven krngsandt ett livet kort med ett träsnitt förestallande en stark sydneger, som häller med utsträckt arm vid benet en naken, hvit barnkropp, 1 hvars hjerta han nyss stött en dolk, under det den hvita modreu ligger dod vid hans totter på en bomullsbal. Kortet bär underskirtten general Wadsworurs läraktiga bonderr, och afseframställa soljderna at mr LIncolns befrielseproklamation till slafvarne, om detta dokument någonsin skulle framkalla det slatkrig, som aboliuonisterna vänta. Ej allenast New-York, utan åtta andra stater, neml. New-Jerdey, Massachusetus, Michigan, Illinois, Wisconsin, Missouri, Minnesota och Delaware, hålla siua ärliga val i dag (d. 31 okt). Demokraterna rakna på framgång i tem stater at nio, och afven 1 det abaliuonistiska Massachusets är man ej utan hopp att kunna besegra både guvernör Andrews och mr Uharles Summer, nvilka båda äro på det innerligaste hatade at demokraterna. De vigiugaste at alla valen aro de stor staten New-York. Om det demokrauska partiet segrar (och det har det gJort, ofter hvad telelegrafen berättat), måste mr Lincoln antingen återkalla siu betrielseproklamation, afskeda sina nuvarande rädgifvare och gå strikte framåt på konstituuonens väg, eller ock bekåmpa en orgaulserad och mäktig opposmion i kongressen och staterna, hvilken skall förr eller senare framkalla eu revolutionar kvis. Det föredöme de aboliuonistiska guvernorerna lemnat, i det de vägrat uppstalla trupper ull presidentens understodjande, torrån de formätt honom adoptera ätgärder 1 otverensstämmelse med deras egna d-igter, skall utan tvitvel foljas at demokrater, om presidenten hädanener skulle af dem begara förstärkning till fientligheternas udsorande; och offenthga angelägenheter skola anungen komma till en dödstryckning eller ett borgerligt krig mellan de rivaliserande paruerna 1i Norden. Vore MOlellan en Napoleon III, — skicklig, ärelysten och djert — kunde han, och han ensam at alla offentliga mån i Amerika, med tillbjelp af de wiumterande demokraterna utfora en lycklig statskupp. Och om någonting sådant icke försokes, är det at brist på en man och ej al brist på remedel, eller at hemlig sympati hoden stora massan af solket. Italiens regering har utfärdat ett dekret, genom hvilket belägringstillständet upphafts i de neapolitanska provinserna och på On Sicilien; men pretekterna i Neapel och Palermo behälla emellertid vissa exceptionela rätugheter. Garibaldis helsotillstånd är Ingnande; ett stycke skinn trån hans stöfvel har tagits ur säret, hvarigenom han rönt en stor lättnad. Franske utrikesministerns depesch at d. 26 okt. torengger nu i sin helhet. Innehäller ofverensstämmer i det väsentligaste med hvad som förut meddelats ester en analys i -la France. Stiorsta dolen at depeschen består af en historisk återblick, hvilken genom citater ur äldre aktsvycken visar, att Frankrike har ständigt oflicieli ogillat hvarje brott mot luricherfordraget, fastän det funnit sig 1 hvad som skett och ull slut erkännt allt. AIlmänna tron är, såsom bekant, den, att italienska regeringen trots Frankrikes protester och afbrytande af den diplomatiska förbindelsen, ständigt handlat i ofverensstämmelse med kejsar Napoleon, isynnerhet hvad angår infallet i Kyrkostaten år 1860, och denna åsigt rubbas ej genom framställningar 1 depeschen af 26 okt. Om den närvarande ställningen utrycker Drouyn de Lhuys sig mycket kort. Han inskränker sig till att förklara, det FrankikA Anskar an älvaranelkammalsa mallan 1. 2— ——