Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (Öfvers. fr. Franskan.) — Du är värdig att styra ett konungarike! utbrast Montchenu hänförd af beundran. — och du att styra en konung, min herr grefve! svarade Diana med ett smekande leende. Båda makarne, rof för helt motsatta känslor, stego åter upp i salen der de lemnat Clotilda tillsammans med Chevrette. Undertiden hade den tjenare, som skulle visa ryttarne vägen, låtit dem rentvå sig i ett silfverfat och lemnat dem hvardera en vid rock af brokad samt afknäppt dem deras rustningar. Kavaljererna öfverlemnade sig med den bästa smak i velden åt Gontrans brådskande omsorger; de insågo tydligt att om de blefvo igenkända nu, när de redan voro inneslutna i slottet, så skulle allt motstånd vara onyttigt, och derföre behöllo de icke något annat vapen på sig än en liten vid deras gördel fästad florentinsk dolk.