Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsales. (öfvers. fr. Franskan.) De stackars satarne raglade verkligen vid hvarje steg ty stranden var här tätt belagd med stora stenar, och de voro så upptagna med att behålla i sigte de båda ryttarne som bortfördes med färjan, att de ej gåfvo sig tid att se hvar de satte fötterna. — Fort! fort färjkarl! skreko bågskyttarne, öfverhopande derjemte munkarne med en massa smädeord. Goulard och Faucheux, hvilkas skri öfverröstades af detta oväsen, sågo med förtvislan färjan aflagsna sig från stranden och hotade med knutna näfvar den helige Huberts falska apostlar, hvilka så djerft bedragit dem. Vincent Jodelle som började blifva orolig för äfventyrets utgång ville lugna deras vrede. — Om ni verkligen hafva brådt, vördige munkar, sade han till dem. så springen till bron, och om edra lungor och ben äro starka, så skolen i kanhända, med Guds hjelp, hinna fram lika fort som vi. 4) Forts. fr. N:o 266,