Bref sran Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris d. 5 November 1862. Vi ha nu en längre tid haft ett så regnigt, ruskigt och rått väder — ni ser att jag ej glömt den nordiska alliterationen här i söder — att endast den parisiska godmodigheten kunnat uppehålla modet hos den normala befolkningen och att de Londonare, som kommit hit på gästniug bort kanna sig hemmastadda. I de qvarter af staden, der ,,demolitionen, denna den parisiske Jupiters outtröttliga tjenarinna, ej hunnit undanrödja den gamla historiska smutsen, oredan och obeqvämligheten har man vandrat, jag borde säga vadat i strömmar af alla möjliga kulörer, då deremot i de omskapade statsdelarna man kunnat så der temligen taga sig fram. Detalrika fruktstånden, de öppna bazarerna som prunka med sina ofantliga sträckor af grannlåtspersedlar och kram af alla slag, dessa namnamsoch delikatessbodar, der fabelaktiga karamelloch kakberg fresta de mer eller mindre barnsliga läckergommar, som stryka fram på trottoirerna, de otaliga bokförråden som tillhandahållas den vetigiriga all—A mmm