Göteborgsposten – 12 november 1862, sida 2

Fran Utlandet. Det har talats om att Preussens nye premierminister hr Bismarck von Schönhausen skulle vara en adept af det nya politiska system, som, fastän på olika sätt, hyllats at nutidens störste statsmän, kejsar Napoleon och grefve Cavour. Af dessa båda bar den förre velat göra sitt land mäktigt, genom att samla i sin högstegna hand makten, d. v. s. genom att införa ett i grunden absolutistiskt system, och såmedelst undertrycka de mäktiga elementer, hvilka så ofta varit orsaken till rörelserna i Frankrike; det medel Napoleon härtill valt har varit bildandet af en militärstat: vi anteckna här blott konturerna af systemet. Cavour åter ville folkets frihet framför allt, utvecklad efter engelskt mönster i en parlamentarisk metod. Stödd på parlamentet skall, enhgt honom, konungamakten undertrycka alla andra starka elementer i staten och såsom ett uttryck för folkviljan befordra landets bästa i framåtskridande. Cavours metod har hittills bibehållit sig, och utgången skall väl snart nog visa, hvilkendera vägen, som snabbast för till målet: absolutismens (skenbart stödd på folkviljan) eller den fria konstitutionens. Dock fortjenar här att i förhand anmärkas, det Cavour genom den af patriotismen med värme omfattade tanken på Italiens enande undslapp striden med en mänge doktrinarer, ty just genom parlamentets understöd kunde ban bekämpa presterna och med sin fina instinkt visste han, att föra just de radikala och sjelfva republikanerna in på stråten för Italiens enande, så att Mazzinis makt tillochmed synes oss för alltid bruten.