Göteborg d. 7 November 1862. Teater. Vid gårdagens representation som gafs för nära fullt hus, uppträdde hr Ol Bull med trenne nummer: en konsert, en fan tasi ofver dnetten i Don Juan, La ci daren la mano, samt ett tema ur ÅRomeo och Ju lia. Ole Bull är en konstnär, som förbh evigt ung; vid hvarje återseende förekomme han oss snarare föryngrad än åldrad. Han spel är ännu som förr genomträngdt af denn: glöd och inspiration som är kannetecknet pi det sanna snillet i motsats till blotta teknikern den der itrots af all fingerfärdighet icke förmå att rycka åhöraren med sig. Hos Ole Bul beundrar man ömsom den ljufva elegi, son han framlockar ur strängarne, ömsom dei djerfva kraft och det ötverlägsna mästerskap hvarmed han beherrskar instrumentet och be segrar dess svårigheter. Sävidt vi erinra oss voro de tvenne numren ur Don Juan oc Romeo icke förut af honom spelta härstädes — Samtliga n:ris belonades med ihålland applåder ur inropningar, och hade hr B A t spela en bolero utötver pro gtammet. ic Lstonens föreställning inleddes efter ou vhrt WkORE en för tillfallet fortattad prolo at NOM. Axelson, med godt föredrag fram sagd af hr Österberg. Prologen utmärkte si för en särdeles ledig versifikation och ett poe tiskt varmt innehåll. Den i går afton gifna tilltällighetspjese Den 4:de november 1862 är alltför mycke ett försoksarbete, att kunna täla vid ens de minsta refererande detaljering, åtminstone dramatiskt afseende. De välmenta men långa ta som förf. låter sina uppträdande figurer hålla smakade utaf kria, och enhvar af våra läsar