Göteborgsposten – 4 november 1862, sida 2

vorensstämma deri, att inom Grekland råda enstämmighet, lugn och entusiasm öfver monarkiens lätta omstörtande. Troligen skall nästa handling af provisoriska regeringen blifva utförandet af ett manifest, som uttalar sig om de missdåd Ottos regering begått, hans missaktning för konstitutionen och liknöjdhet för Greklands territoriala utvidgning. Om de grunder, på hvilka man bygger den nuvarande rovolutionens rätt, äro desamma som åboropades vid militäarupproret i Nauplia, kunna vi nu döma till detta manifests karakter. De beskyllningar, som å nationens vägnar af hr Goudas riktades mot konung Ottos regering, voro många och allvarsamma. Konstitutionen föreskref, för att betrygga grekiska folkets rättigheter, att domarena skulle utnämnas för lifstid. Konungen ville aldrig följa denna föreskrift, och domrarne voro ända till sista stunden beroende af hans godtycke. Konstitutionen föreskref, att ingen skulle bli fängslad, dömd eller straffad annorlunda än i fullt lagenlig form; allestädes blef denna lag systematiskt missaktad, och en mängd personer kastades i fängelse, förföljdes och tillochmed tortyrerades. På samma sätt kränktes pressens frihet och den enskilda korrespondenseas hemlighet, och den i grundlagen föreskrifna ansvarigheten för ministrarne förblef en död bokstaf. Vallagen blef öppet och oblygt trampad under fötterna, och kommunallagen kränktes öfverallt, för att regeringen skulle kunna kontrollera kommunalråden. Det är tydligt, att missnöjet måste länge ha varit djupt och vidt utbredt, ty ett halft dussin olyckliga uppror hindrade ej grekerna från att ytterligare, och nu med framgång, försöka att störta konung Otto. Det säges att upprorets ledare uttalat sin önskan att fasthålla vid den monarkiska regeringsformen, och dermed sammanhänger frågan om hvem som skall bestiga tronen, en fråga hvilken ej kan närmare bestämmas förrän nationalförsamlingen sammanträdt. Det heter nu, att kejsar Napoleon skall vara ense med Ryssland om ordnandet af förvecklingarne i Grekland. ,D. 27:de, skrifver en korresp. från Paris till Köln. Zeit. mottog kejsaren i enskild audiens den grekiske gesandten Kalergis. Om den ställning, som kejserliga politiken skall intaga i den grekiska frågan, gå olika rykten. Man shall ha för afsigt, att göra den till en europeisk angelägenhet och genom att tillsvidare iakttaga en allmän neutralitet gifva händelserna fritt lopp, så till vida som de inskränka sig till Greklands inre angelägenheter och tillsättandet al en ny dynasti, Ölverenskommelse skall åtminstone redan vara gjord med Ryssland härom, och en sådan politik är så mycket beqvämare, som sjelfva den grekiska rörelsen skall gifva mesta utsigten till att den unge hertigen af Leuchtenberg bestiger tronen. Man talar mycket om hans förmälning med prinsessan Anna Murat. Man tyckes i allmänhet inom de europeiska kabinetten vilja förekomma, att någon infödd grek uppställes som kandidat. Med skäl synes man befara, att en infödings kandidatur skulle för mycket röra upp landet och hindra dess konsolidering. Italiens regering har skickat ett par krigsfartyg till de iska farvattnen. Inom hela Italien har revolutionen i Grekland framkallat opinionsyttringar af sympati. Frankrikes italienska politik säges nu vara oförändrad. Kejsaren vill icke begära, att italienska nationen ändrar sitt beslut om att Rom är dess hufvudstad; men vill ej heller taga ett enda steg för denna stads utrymmande, innan italienska regeringen lemnat tillräckliga garantier för att påfvens välde skall hållas okränkt. — Skilnaden är hårfin. Uti bomullsfabriks-distrikterna i England, der nöden tilltager med hvarje dag på ett högst sorgligt sätt, har den s. k. hungertyphus utbrutit i en oroande grad och hotar med att utbroda sig öfver hela trakten. Enligt Birmingham Gazette skall polisen, i närheten af Birmingham, hafva gripit tvenne personer, hvilka just höllo på att förfärdiga falska banknoter af det hos fabrikanterna Portal C:o stulna, banken tillhöriga sedelpapperet. Detta är en god förtjenst, ty den engelska banken har utlofvat en belöning af 1,000 till dem, aom gripa tjufvarne. Det vackra vädret och hoppet om nya skandaler hade i söndags åtta dagar lockat inemot 60,000 promenerande till Hydepark, och kl. 1—5, då ett par folktalare försökte att låta höra sig angående Garibaldi, Rom och Frankrike, såg det nästan ut som att allvarsamma slagsmål skulle ånyo bryta ut. Polisen lade sig dock hastigt emellan och uppmanade talarne att behålla sin politiska visdom för sig sjelfva. Polisen begagnade sig dervid af ett ganska originelt konstgrepp för att skingra massan. Den arresterade nemligen på ett bullersamt sätt flere af sitt eget folk, hvilka de för detta ändamål fördeladt i civila kläder biand massorna och törde dem under bevakning bort i olika riktningar. Såsom det alltid brukar ga, 1. 3 a — M O3