Göteborgsposten – 1 november 1862, sida 1

—— ww--tt — praktisk bevis på dettta godkännande är at krigsministern föreslår, det kronan skall ställ: till skarpskyttekårernas förfogande 20,00 exercisgevär för längre tid, med rätt att : dem göra ändringar, samt 2,000 målskjut ningsgovär. Derjemte bebådas en särskile I proposition om approberade skarpskyttars be ffrielse från första årets beväringsexerois. Förtroendevotum. Den här sällsynt: omständigheten, att regeringen i vårt lane ställer sig på positionen af att begära ett för troendevotum, har nu inträffat, ehuru dock dess art synes oss vara mild. Af det extirsanslaget for flottan afser större delen der förändring som anses oundviklig i flottan: hela organisation och gestaltning, här såson i de flesta andra länder. Den för undersö. skande af flottans tillstånd och för framläggande af förslag till densammas omorganisauon nedsatta sjökomitlgen, som i somras atslutade sina arbeten, har föreslagit bl. a. byggandet al en pansarfregatt under nästa regleringsperiod. I budgeten biträder regeringen likväl icke obetingadt detta sjökomiteens förslag, utan begär fria händer i afseende på anslagets användande för ändamålet, och vill ej binda sig vid att ovilkorligen nedlägga det på en pansarfregatt. Alldenstund man ännu i detta ögonblick ej kommit till fullkomligt klar åsigt om, hvilken gestaltning sjövapnet egentligen skall få, och öfverallv prol och försök pågå för att utröna kanonens kraft och skeppspansarets motståndsstyrka, — kunna vi ej annat än for närvarande biträda regeringens begäran, isynnerhet som den nye sjöministerns hela personlighet lemnar stor garanti för att de begårda summorna ej skola bortplottras på opraktiska försök. Sedan sjokomitån upplöstes, ha dessutom flera fall inträffat, hvilka ingifva tvifvel om de stora pansarsartygens obestridliga nytta. Om dessutom man skulle påtänka organiserandet al ett gemensamt skandinaviskt sjosorsvar, är regeringens fordran befogad. Statsverket. Euligt oss tillhandakomna telegrammer äro vi i tillfälle att lemna redogörelse för de vigtigaste uti den till statsutskottet i går middag aflemnade statsverkspropositionen. I densamma åro för nästk. reglering de ordinarie inkomsterna beräknade till rdr rmt 33,647,358, och det ordinarie eller stadigvarande anslaget till 31,237,000. Budgeten upptager on illökring i inkomster af 4, 675,858 och i utgifter alt 1,320,290. Branvinsoch tullmedlen äro beräknade brutto, och förvaltningskostnaderna upptagna bland utgisterna. För landtforsvaret, eller sjerde hutvudtiteln, begäres en anslagstillökning af 858, 000 rdr, och för flottan en tillökning at 329,850. Vidare fordras ett extra anslag för en gång eller viss tid af 9,292,193 rdr; hvaraf äro afsedda: för landtförsvaret 3,114,988 rdr och för flottan 2,748,000 rdr. Anslaget för flottan föreslås att skola användas till en stor pansarfregatt och flera jernångfartyg. Kiksgåldskontorets inkomster för sinansperioden äro beräknade till 25,748,000 och utgifterna till 20,088,000 rdr; återstoden, 5,660,000, föreslås att skola användas med 1,887,000 rdr årligen till bestridande af räntor och annat å nya jernvägslån. Bankovinsten utgör 6 millioner. Bohusläns regemente. Till förste bataljonsläkare vid regementet har med. doktorn och kir. mag. L. Th. Hulting blifvit utnämnd. Den kgl. familjen. Om riksståndens helsningsuppvaktningar hos kgl. familjen yttras i bref från Stockholm till Östg. Korrespondenten: Vid konungens sida befunno sig drottningen och lilla prinsessan, äfvensom hertigarne af Östergötland och Dalarne, omgifne af en talrik hofpersonal. Taflan var onekligen ganska pittoresk. Konungens krastiga gestalt utgjorde dess naturliga hufvudsigur. Det man iga allvar, som karakteriserar hans hela personlighet, väcker behag och törtroende. Drottningen har undergått någon förändring, så tyckes det; måhända tilltälligt, det är möjligt. Lilla prinsessan är ganska intagande; ett uttryck af barnslig godhet och enkelhet gifver henne en sann älskvärdhet, bon är täck och tilldragande. Uertigarne, till höger om konungen, fyllde gruppen på denna sida. Fonden intogs af hofvet. Från konungen begåtvo sig stånden till Enkedrottningen. Hon var klädd i svart, icke egentligen i sorg, men dock erinrande derom. Då helsningstalen framburos, alla antydande de sorger och pröfningar, hon genomgått, visade sig en djup rörelse hos henna. Utseendet var i ötrigt friskt. Måhända likväl ögonblickets känsla, de minnen, som berördes, till någon del flammade i rosorna på hennes kind. Att bjertat, och icke blott helsan, hade sin anpart i dem, torde få antagas. En stark vilja tycktes dock beherrska hvarje svaghet. AR 1 112 — dUAU Tr bo