Göteborgsposten – 23 oktober 1862, sida 3

någon häpnad. Denna är så mycket naturligare som i regeringskretsarne de tvenne sakerna (den nationelt-italienska och den päfliga riktningen) uttalats offentligen. År det ej tydligt, att tidn. La France grundats for att vara organ för et parti, som ej är utan inflytande i rogeringskretsarne? Ett sällsamt parti, eller, om ni hellre vill, en underlig grupp har bildat sig der och, med en elegant tlyktighet, blandar ibop alla slags motsägelser och inkonseqvenser i en töcknig och parfymerad atmosfer. Det är der som fortattaren till en af påfven bannlyst pamflett forsvarar det verldsliga väldet, det är der som man begår en fortfarande occupation i Rom, mera af hat till Italien än af karlek vill påtvedömet. Dessa forvirrade satser utandas vi veta ej hvilken odor at skenbar legiumitet, och deras frambringare gitva sig en eccentrisk mine af att vara diplomater och konservativa. Vi vilja ej ötverdrifva detta kotteris inflytande; vi hoppas, att det icke skall undankasta de män at verklig förtjenst, som utgöra regeringens styrka; vi vilja ej heller forminska dess vigt. Vi tro icke att det mot Italien fientliga partiet skall röna någon framgång; men vi kunna misstaga oss. Det skulle ej vara omöjligt att representanterna for denna anti-italienska reaktion skulle kunna så sim dag af makt och att Franrikes fasthet i sin revolutions principer samt Italiens ståndaktighet i sina nationala förhoppningar skulle kunna sättas på detta sista prof. — Dessa ord at den värderade tidskriften, som utgör målsman för det verkligt liberala partiet i Frankrike, ljuda som ett: git akt! och äro likbetydande med början ull en organiserad opposi tion mot det pseudo-klerikala parti, som nu tyckes ha kommit tll väldet, dit upphöjdt at kejsarinnan och inom pressen representeradt af ÅLa France. Enligt bref till Paris från Mexico, väntades befalhafvaren orver franska expeditionen derstädes, general Forey d. 25 sept. till Vera Cruz. Landstigen der, skulle han genast marschera på Orizaba och sjeli forbereda expeditionen, Före slutet af denna mänad väntas dock inga allvarliga operationer. Presidenten Lincolns proklamation om befriandet af alla slafvar, tillhöriga rebeliiska sydmnevånare efter den 1 nästkommande jauuvari, har, såsom äfven förut antydts, väckt den största sensation i Amerikas sydforbund. I sydkongressen i Richmond har sålunda föreslagits en resolution, i hvilken uttalas, att proklamationen är en grof kränkning af krigslagarne, att den bör utgöra ett foremål for mensklighetens afsky och att den bör motarbetas genom tagandet af så stränga repressalier, som presidenten Davis kan finna egnade till att framkalla dess återtagande eller att hindra densamma från att trada i kratt Åtskilliga medlemmar af kongressen föreslogo hissandet af den svarta flaggan och forklaradet af alla Förbundets borgare tor soldater samt berättigade att döda en hvar, som traffas i Sydstaterna under vapen mot dessa staters regering. Kongressen antog resolutionen så, att proklamationen är en grot kränkning mot eganderatten, innehåller en uppmaning till slatkrig och bör utgöra foremål tor menskhghetens afsky och förbannelse. — Det vill häraf synas som om man i Södern fruktar stora faror med anledning af nämnde proklamation.