Göteborgsposten – 21 oktober 1862, sida 2

bilade forsoning och öfverseende hvarje tvist emellan broderna. Begge hade de på en natt uppfattat lifvets lära. — Bit bref väntade Tristan från den driftige mannen, till hvilken han bänvändt sig. Detta bragte ändtligen den stolte Tristan att med rörelse utropa: Förlåt mig! — Om aftonen slingrade Mary sina armar om hans hals, och hennes tårar föllo på hans bröst. Men öfver hans glädje låg utbredd en högtidlighet och lugn, som tydde på att en förandring med honom försiggått. lär han engång, några år derefter, händelsevis med sin hustru gick öfver den ifrågavarande bron, berättade han benne sin märkvärdiga dröm. Mary som hade en sann qvinnas fasta tro, tviflade icke, men hon kunde icke qväfva en ryshning, samt tryckte sig närmare intill sin man och hviskade: — Sjalens lif ar fullt af gåtor. Shut