Göteborgsposten – 18 oktober 1862, sida 2

att det brakar vara fallet med dem som söka döden i böljorna, att de några gånger från sitt djup uppstöta honom och gäcka honom med hoppet att det ännu är honom möjligt att bålla sig fast vid lifvet, innan de för beständigt fängsla honom i sitt förvar. Han skulle måhända ännu engång se den verkliga verlden, innan han trädde in i skuggornas land, vid hvars gräns han stod. Han kunde icke förlika sig med tanken att han verkligen redan öfverstigit evighetens dörrtröskel. (Forts.)