Göteborgsposten – 17 oktober 1862, sida 2

äterkomst afplockar hon, så snart solen visar sig på himlen, under det en tartar sjunger, bladen, ett och et,t af blommorna i en bukett. Denna plägsed existerar ännu i byarne och stundom äfven hos de rika. Tartaren sjöng: — Jag har ett gyllne äpple; min broder har bedt mig derom; jag nekade, ty jag har fått det af min hjertanskär. — Bäcken rinner i små vågor; i bäcken simma två äpplen. Min hjertanskär återkommer; jag ser honom skaka handen och kondin. — Bredvid vårt hus finnes en trädgård; i denna trädgård växer en blomma, som en vacker gosse skall få: För en vacker flicka en vacker gosse. 0. 8. v. Klockan var ungefär sju på aftonen. Redan förkunnade metropolitankyrkans klockor med sitt dofva ljud annalkandet af presten, som skulle under brudens tak läsa välsighelsen öfver de båda makarne, enligt bruket i landet, innan den praktfulla ceremonien försiggick i kyrkan, vid facklors och vaxljus sken. I detta ögonblick begaf sig Dimitri, dödsblek och upprörd, men till utseendet lugn, på bakvägar oförmärkt till sitt palats. Han klättrade öfver muren kring gården, och hans gamle hund, Bourzilo, kom honom tillmötes samt slic