Göteborgsposten – 17 oktober 1862, sida 2

veta hvilken dag som blifvit utsatt till giftermälets ingående, och han sade småleende: — Grigory, den dagen måste jag tidigt på morgonen hafva en bäst tillhands. Håll mina likkläder i ordning; jag kommer att behöfva dem. Det är tid att jag åter blifver furste. I medio af Augusti månad, klockan sex på aftonen, trängdes Georgiens nobless i furstinnan Darias lysande våning. Parfymerade vaxljus kastade sina strålar på rubiner och dimanter. Talrika tjenare kringbjödo frukter från Persien, konfektyrer från Turkiet, pastejer och viner från Kakhetien. Musikanterna i salen spredo med sina instrumenter glädtighet och liflighet bland gästerna. Divanerna voro fullsatta med präktigt klädda damer och liknade en med de vackraste blommor fullsatt blomsterträdgård. Daria var klädd i en hvit sidenklädning, med rosenfärgadt bälte och halsband. Hennes fötter höljdes i små satinskor; hennes spetsslöja föll ned på skuldrorna öfver hennes långa bruna flätor, som räckte henne ända till midjan. Kronan som hon bar öfver hjessan blänkte af diamanter, midt bland hvilka en amethist af ofantligt värde, ett arf från den tid hennes förfäder sutto på tronen, synnerligen utmärkte sig. Den hade, sade man, blifvit funnen på berget Ararat och innehöll en vattendroppe, som vid minsta