Göteborgsposten – 17 oktober 1862, sida 1

ett val till riksdagsman efter den om skolar så förtjenta rektorn Siljeström. Valet ske den 22 dennes och innan dess skall semte valkretsen hafva förberedande valmöten Hvem skall ersätta hr Siljeström eller rättar hvem skall representera femte kretsen efte honom? Det lär ej bli någon annan än tull förvaltaren Ahlsell, en hederlig, redbar man säges det, men ganska konservativ. Han va en af dem som utarbetat det bekanta, genas kullkastade förslaget om aflöningen af hufvud stadens presterskap och höll så kärt fast vic detta förslag, att fastän på sockenstämmar allra största delen af församlingen förklarade sig alldeles ogilla detsamma, han ändock ha de mod att begära votering. Hr Ahlsell hai redan fått Dagligt Allehandas ampla rekommen dation — ett skäl till att tro på hans ut våljande. Fejningen af våningar till motta. gande af dessa riksdagsmän, som så många amna förtjena på, pågår öfverallt och den våning vid Regeringsgatan som skall herbergera er landshöfding, hr Fåbreus, är också i ordning, Redan har man sett några få bekanta riksdagssysionomior, men i veckan ha vi hela svärmen här. Redan i afton öppnas de resp. ståndens klubblokaler. H. M. Konungen återkom igår afton kl. !a 6 till hufvudstaden från Norge. En liten samling nyfikne fanns som vanligt församlad vid Eiddarholmshamnen, raketerna stego i höjden, kanonerna dänade från Skeppsholmsbatteriet och H. M. for upp till slottet, helsande vänligt på dem som bugande eller nigande ställt sig här och der på trottoirerna i Storkyrkbrinken för att välkomna honom. Den tillförordnade regeringen blef genast upplöst och kungörelsen derom fanns samma afton intagen i officiella bladet. Prins August har i ensamheten på Christineberg tagit sig för att hos sin höge broder petitionera för legationsoch hofpredikanten Grafström, general Hazelii måg, för att få honom utnämnd till pastor i Kungsholms församling, med förbigående af två äldre prestmän, hofpredikanterne Lindberg och Öfverström, af hvilka den sednare är 20 år äldre prest än hr Grafström, som visserligen eger en mängd akademiska meriter och dessutom kan skrifva ganska vackra vers vid högtidligare tillfällen, mea är helt ung prest. Det skall nu bli ganska intressant att se, om Konungen fäster afseende på sin broders och öfrige kungsholmsboers uttalade önskningar till formån för hr IIazelii måg, eller om han skall följa grundlagens tydliga bud, att vid alla befordringar skall afseende fästas å den sökandes meriter (förtjenster) — men vi älska helst tro, att Kung Carl håller sast vid Grundlagen. Rättegången mellan kapten Åberg vid Andra lifgardet och m:ll Löfgren, hvilken sistnämnda stämt kaptenen för brutet äktenskapsöfte, har tagit en högst sorglig vändning. I in förtviflan att se sig försmådd och se en innan vid sin fordne älskares arm, har m:ll L. tagit sig det orådet för att å öppen gata msalla och med knuten hand slå kapten Åbergs ästmö i ansigtet och dessutom med sitt paraoll prygla kapten Å, och allt detta innan innu rådhusrätten afkunnat sitt utslag. Dessa fverfall inträffade nemligen medan parterna innu voro i rättegång med hvarandra och såom bekant ålägger lagen ganska hårdt straff ör bruten rättegångsfrid. Kapten Åbergs omud i poliskammaren har derför till fredande af aptenen och hans fästmö yrkat m:ll L:s häkande, hvilket af polismästaren också bifölls, edan han dock förut ett par gånger tillfrågat mbudot v. häradsh. berg, om han verkligen ortsatte detta yrkande och hvartill han Yaade ja. Utan att vilja taga m:ll L. och henes bedrift i försvar måste dock medJj ifvas, att kapten Åbergs handlingssätt mot i