Göteborgsposten – 15 oktober 1862, sida 2

net de minsta rykten, de lumpnaste småsaker. Har du förstått mig? — Ja, Herre, — När tid blir, skall du få nya befallningar. Låt tilldess ditt hus vara otillgängligt för alla, ty jag vill ännu vara. död och begrafven. Med börsen i fickan och en djupsinnig och tankfull mir begaf sig dödgräfvaren igenom Tiflis oändliga gator, för att köpa en förklädnad åt fursten. Med snabba steg gick han förbi doukanerna, der han hittills brukat släcka en törst, som i sjelfva verket sällan funnits till. Under vägen hörde han sina dryckesbröder håna honom med speglosor. — Se. Grigory har feber, han föraktar vin. — Han Ämnar sig visst i messan. — Nej, han ser råttor på ljusa dagen. — Han är lycklig, den Grigory! Andras dod är hans bröd. Han kan spisa sitt tzvadi)-två gånger i veckan, utan att tala om helgedagarne, medan vi andra få nöja oss med att skala vår lök och hvässa våra tänder på gamla ostkanter, och derofvanpå taga oss en klunk vatten. Likgiltig för detta hån, gick Grigory sin väg rätt fram; utan att se sig ens åt sidan. En timma derefter kom han hem med furstens nya kläder. (Forts.) AA mins.