dagen, som säkrast af allt angifver att man, trött af föregåenden, ej väntar sig något särdeles. Detta är en stum men dock vältalig opposition å nationens sida emot riksdagarne, sådana de hittils visat sig vara. Det är afven en vink för dem som vederbör, att ej längre spjerna emot nationalviljan, att icke mera sätta privilegierna öfver allmän rätt, att ej döma nationen till politiskt andlig död, kortligen att icke resa ett stängsel för tidsanden i hans sträfvan mot ett af sina mål: den fria medborgaren i den fria staten, eller med andra ord att gifva med sig för svenska nationens fordran af solkrepresentationens ombildning. Såsom nämndt, den allmänna meningen tviflar på riksdagens vilja att hörsamma dess önskan; men har deremot kommit till fullkomlig öfvertygelse om att regeringen denna gång med allvar skall träda inom skrankorna för nämnda reform, en öfvertygelse som skall, ifall ständerna envist sträfva emot, otvifvelaktigt en gång, kanska ej så långt till, ställa reformfrågan i ett skede, der ståndsanhängarne kanske minst vänta sig den. Många andra frågor al den största vigt ligga på ständernas bord för att erhålla afgörande, eller väntas i form af kongl. propositioner från konungens rådkammare. Om de skola erhålla den losning som öfverensstämmer med den nyare tidens fordringar, skall riksdagens fysionomi måhända snart nog visa oss. Att nationalviljan fordrar den, veta vi, och den allmänna meningens påtryckning skall hanske ej bli utan verkan på stauderna. För egen del hoppas vi, sanningen att säga, endast föga af nu ingångna riksdag med sin olidliga, plumpa ståndsförfattning, enligt hvars egen natur det allmänna måste skymmas i bakgrunden af det enskilda. Men blotta omnämnandet utaf ett par af de vigugare frågor, som väntas komma på dagsordningen, skall lägga wullräckhgt i dagen att denna ständsforsattning sjelt utgör ett hinder lör frågornas rätta behandling och lyckliga lösning. Vi hafva t. ex. fordran på en tullständig religionsfrihet för olika trosbekännare, oafsedt deras större eller mindre likhet med statskyrkans. En sådan reform skall presteståndet, sina gamla traditioner troget, af yttersta krafter arbeta emot. Vi begära en genomgående reform i armeens och flottans organisation samt åtskilliga dermed sammanhängande detaljtrågor. Detta är en ömtålig punkt för adeln, och riddarhuset i sin nuvarande sammansättning ingifver oss misströstan om att man skall komma särdeles långt i denna för landet dock så vigtiga fråga, — 0. 8. V. 0. 8. v. Sist önska vi att den i dag öppnade riksdagen skall gifva oss en tafla af den värdighet och försonlighet som hofves en sjelfständig nation gentemot en annan oafhängig, och att den ,norska frågan må bli förvandlad till den stora skandinaviska frågan. Välsignelse öfver regeringens och riksmötets sträfvanden på framåtskridandets väg! Nya begrafningsplatsen, hvilken redan för något år sedan invigdes för sin bestämmelse, har först i dessa dagar blifvit i det allra närmaste färdig, hvadan den högtidlighet, med hvilken det åt Fogelbergs minne derstädes resta monumentet i dag kl. 1 middagen kommer att aftäckas, torde kunna få anses som en högtidligare invigning. Domprosten d:r Wieselgren kommer att vid tillfället hålla tal, hvarjemte sånger och koraler, med ackompagnement af messingsinstrumenter, komma att utföras. Det resta monumentet, som fått sin plats åden vackra kyrkogårdens högst belägna punkt, den redan s. k. Fogelbergs kulle, från hvil