Göteborgsposten – 11 oktober 1862, sida 2

Rådhusrätten. Qvinspersonen Brita Christina Svensson Dolk har en tid varit under tilltal inför rådhusrätten, derfore att hon på den oppna platsen emellan alleen och kanalen vid Pustervik tillgripit ett der bland andra linnepersedlar till torkning utlagdt lintyg, af domstolen värderadt till 1 rdr rmt. Brita Christina hade dock ej väl tillegnat sig plagget och med detsamma spatserat ett stycke uppåt alleen, förrän hon upphanns af en poliskonstapel, som ej funnit sig tillfredsställd med hennes sätt att behandla nästans egendom. Hon blef, då det nu var tredje gången som hon på ett ganska tydligt sätt bevisade sin långfingrighet, insatt i cellfängelset. I rådhusrätten medgaf bon, att hon törlidet år väl blifvit dömd att för andra resan snatteri afstraffas med två månaders fängelse, men påstod att hon ej undergått detta straff. Vid etterhorande hos vederbörande öfverskult befanns det, att hennes uppgift verkligen var sann och att hon af en eller annan oförklarlig orsak undsluppit straffet för sin förra förbrytelse. Detta gjorde, att hon i ena bot för båda tillgreppen blott dömdes till 8 månaders fävgelse och att ersätta det stulnas tredubbla värde med 12 rdr eller i brist på tillgång till böter undergå 4 dagars fängelse. Hon förklarade sig nöjd med utslaget, och väl hade hon skäl dertill, då hon, ifall hon undergått det förra straffet, nu istället skulle fåvt 1 års och 2 månaders straffarbete. — En ung qvinna från Björke i Jönköpings län vid namn Johanna Sofia Johansson blef i onsdags dömd för ett tillgrepp som hon i Dec. månad 1860 begått från en byggmästare Rasmusson. Hon hade nemligen i brist på bostad jemte några andra personer tillbragt trenne nätter på en viud öfver Rasmussons boning och dervid tillgripit några klådespersedlar. Sedermera pantsatte hon dessa på en krog för litet mat, men det blef kort derefter bekant på krogen att kläderna, som lågo inlagda i ett knyte, voro stulna. Då hon sedermera infann sig för att losa igen de pantsatta kläderna, blef hon derföre anhållen och arresterad samt förd till polisvakten l masthugget. Under natten fick hon dock tillfälle att smyga sig derifrån och begaf sig försigtigtvis tillbaka till sitt land igen. Men sistl. augusti månad grep henne åter längtan etter Göteborgslifvet och dess behag. I förhoppning om att hon och hennes äfventyr nu voro glömda, lemnade hon Småland och vandrade hit. Men hennes hopp att få behålla sitt inkognito var bedrägligt, polisen glömmer icke gerna någon qvinna som den fästat sig vid — och icke någon karl heller. Hon blef igenkänd och arresterades åter. Efter fullbordad ransakning dömdes hon att böta det stulnas tredubbla värde med 24 rdr 75 öre eller i brist på tillgång till böternas gäldande undergå 6 dagas fängelse vid vatten och bröd, hvarforutan hon skall hallas till två månaders straffarbete. — En aunan ung qvinna vid namn Johanna Maria Johansson Björk, som i Juli mänad sutit på Kungstorget och sålt granris observerade händelsevis ett knyte ligga utan egare straxt bredvid henne. Hon såg efter hvad det innehöll och ehuru det blott var lumpor och en gammal bomullsduk behöll hon det som god pris. Lumporna sålde hon i en källare för 9 skilling och bomullsduken skänkte hon till en viss madam, hvilken en tid deretter sammanträffade med den person som blifvit bestulen på knytet. Denna person var en piga från en af de till staden gränsande socknarne, hvilken sutit på torget och sålt blommor, men qvarglömt knytet efter sig. Hon igeukände den duk, madamen nu bar, såsom sin och båda uppsökte härpå Maria Johansson, hvilken återlemnade den duk som omslutit knytet och betalte lumporna samt den andra duken med 75 öre. Maria Jobansson hoppades nu att vara affären qvitt. Men häruti bedrog hon sig En annan madam hade hört saken omtalas, och som hon hade ett horn i sidan till Maria Johansson, anmälde hon saken för polisen. — Enär Maria Johansson törlidet år blifvit straffad för första resen stöld, dömdes hon i onsdags att för andra resan afstraffas med 1 år 2 mån. straffarbete och böta det stulnas tredubbla värde med 3 rdr. 75 öre, eller att i brist på böter undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Såsom för någon tid sedan blifvit i våra polisreferater omnämndt hade för första resan stöld straffade manspersonen Bengt Persson från en gård tillgripit ett grosshandlare Otterström tillhörigt fat hvilket han sedermera försålde till en gosse hos en tunnbindare för 42 skilling. Liksom i poliskammaren har Bengt Persson inför rådhusrätten föregifvit att han hittat fatet ute på gatan och sedermera i tre dagar förvarat det i en vedbod; men då ingen egare anmält sig, hade han sedermera sålt det. Utan att fästa afseende vid detta föregifvande dömde rådLusrätten Persson att för andra resan stöld böta det stulnas tredubbla värde med 9 rdr eller undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvarförutan han skall bållas till ett år, två månaders fästningsarbete. — Då Persson hörde denna dom förklarade han att dermed kunde han ej vara beläten. justerbart. ——-— f—tt——