Göteborgsposten – 11 oktober 1862, sida 2

kättegangsoch bolissaker. Poliskammaren. Det af oss sorut omnämnda sedelförsalskningsmäl i hvilket artilleristen Gustaf Svensson Fin och bonden Andreas Carlsson Falk äro inblandade, förevar i går åter i poliskammaren. Som Andreas Svensson vid förra förhöret uppgisvit att hans hustru fått den falska sedeln i betalning af Johannes Hanssons i Svenbult hustru, voro såväl denna som Joh. Hansson sjelf till förhöret inkallade. Joh. Hansson, som syntes vara en hederlig bonde, berättade. att han en dag sammanträffat med Carlsson på en auktion på gästgifvaregården Bonared. Före deras gemensamma afresa ville Carlsson bjuda på bränvin och frågade Hansson om denne hade småmynt, för att vexla en femma. Detta sade sig H. icke ha. C. bad hopom då låna sig 24 skilling, hvilket han fick. Sedermera lemnade C. honom tvenne femriksdalrar, med begäran att han skulle förvara dem tills de lemnat gästgilvaregården. H. emottog penningarne och då han sedermera på vägen till hemmet ville återlemna dem, erbjöd C. honom att få låna dem, hvilket H. antog. Några dagar senare sände H. penningar ned till handl. Sjöstedt i Göteborg, och bland dem de af C. lanta semriksdalrarne. Det dröjde dock ej länge, innan Hansson i ett bref (hvars innehåll han, såsom okunnig i skrifning, ej tagit reda på) från hr Sjö stedt återfick den ene af de af Carlsson lånta femriksdalrarna, hvilken han igenkände derpå att den var något söndrig. Förmodande detta vara orsaken till sedelns återsändande, fästade han sig ej vidare dervid. Senare medtog hustru Hansson sin sedel för att köpa något hos den i närheten boende handlanden C. A. Johans: son, hvilken märkte att sedeln var falsk. Underrättac härom sände Hansson sin hustru till Carlsson. Hor återlemnade sedeln till denne sjelf (ej till hans hustru såsom Carlsson uppgifvit och fortfarande påstod med underrättelsen att sedeln vore falsk. Detta senarc förnekade Carlsson att hon yttrat, tilläggande likson förut, att han ej så noga hade reda på sedeln: utscende, emedan han vore besvärad af att se dåligt (I parentes sagdt har Carlsson en högst obehaglig blinkning i ögonlocken och ser för öfrigt mycket sli pad ut). Likaledes förnekade han bestämdt att ha er bjudit Hansson att låna penningarne, äfvensom att har lemnat honom den falska sedeln. De sedlar han lem nat hade varit af Ystads bank. — Polismästaren an märkte härvid att dylika sedlar säkert äro mycket säll synta i denna bygd (något som den vid förhöret när varande handlande Johansson bekräftade), så att de voro högst eget att tvenne sådane sedlar just kommit Carlssons händer. Carlsson skulle dessutom ha yttra att blott han komme till Göteborg skulle han nog pi något värdshus bli af med sedeln. — I förening mee Carlssons försök att genom Fin prångla ut samma se del, kasta således dessa omständigheter en mycket miss tänkt dager öfver Andreas Carlsson. — Målet hänvi sades till rådhusrätten, och fick Carlsson, i betraktande deraf att han är hemmansegare, vara på fri fot, trot: de mot honom förekomna besvärande omständighe terna.