Göteborgsposten – 10 oktober 1862, sida 2

Basili lade sin mun intill kamratens öra och bviskade något. — Är du säker derpå? frågade Jacob. — Jag har sett det, säger jag dig. Herrn hade farit till Telaw, för att jaga på furst Tchavtahavadzes egor. — och han har icke märkt något? — Ser buffeln sina egna horn? — Dessa armeniska hundar! utbrast Jacob harmsen. OQO! att pesten ville komma från Persien och förgifta dem allesammans! Hvem är väl skulden till att vi, det vackra Georgiens barn, äro fattiga, om icke de der uslingarne köpa, plundra och stjäla allt från oss. — Vän Jacob, sade Basili gäspande, jag är törstig. Gå ned i köket efter det stora kruset, så skola vi dricka en skål för furst Dimitris ande. — Jag är rädd, svarade Jacob, ty här finnes ett lik, och gamla Sophia, som är något litet hemma i svartkonsten, har sagt mig, att en aflidens ande irrar omkring i huset, ända tills man lagt kroppen i jorden. — Du är lika tapper som en höna från Mingrelien. Lätom oss spela ett parti lotteri, och den tappande skall hämta vinet. (Forts.)