Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 2

— Nåväl, min tröge vän! utropade kaptenen, låt mig stödja mig mot er arm, eller ock skall jag sjunka baklänges i denne välsignade stewards kokspannor. Nå, Tom, förtfor kaptenen, sedan det begärda stödet blifvit lemnadt, säg mig på er ed, som en steward, om ni ej tog söder dender pulpeten och sedan satte ihop den, för att göra honom bättre? — Ja, på min ed, jag gjorde det, svarade mr Pettifer. — Och genom himlens välsignelse, mina vänner! skrek kapten strålande af glädje, fodrade han, för att skydda sig från solsting, sin hatt med originalbladet. skrifvit af Tregarthen sjelf, och se här är det! Med dessa ord framtog kaptenen, till oberäknelig skada för mr Pettifers favorithatt, detta blad ur handelsboken, mycket slitet men ännu läsligt, och gaf sina båda ben sådane väldiga slag, att de hördes långt ut på hafvet och aldrig kunde af dem som hörde det på naturligt sätt förklaras.