ver oceanen. Nu skulle jag vilja sköta edra affärer och bereda dem framgång. Skall jag försöka. De voro båda nöjda med att få göra det och tackade honom hjertligt. — Godt, sade kaptenen och tog fram sitt ur. Klockan är nu half nio på fredags morgon. Vi skola se till huru många timmar det dröjer innan vi befinna oss i er mors postkontor i Stecpways! De påskyndade sin resa så mycket att redan innan advokatens i Barnstaple kontor var öppet följande morgon, satt kaptenen hvisslande på trappan utanför dörren och väntande på att bokhållaren skulle komma och öppna. Men i stället för bokhållaren kom herrn sjelf, mot hvilken kapten genast visade en förtrolighet och vänskap som ytterligt förbluffade denne. Som han personligen kände både Hugh och Alfred, var det ej svart att genast få genomse de hos honom förvarade, Raybrock senior tilhöriga, papperen. Dessa bestodo till större delen af gamla bref och räkningar. Ur dessa hade kaptenen med en klarhet och snabbhet, som vida öfverträffade lagkarlens, vid middagstiden samlat och ordnat följande fakta: En viss Lawrence Clissold hade af den af