Göteborgsposten – 7 oktober 1862, sida 2

ö Kaptenen berömdes — — berömdes högeligen af bröderns af broderaför hans deltagande och försigtighet. — Vänta nu! utropade kaptenen i det han plötsligt stannade och såg ifrån den ena brodren till den andre med en alldeles ny riggning af skrynklor kring ögonen; ni tror, fortfor han till den äldre, att ni år mycket trög af er — ni har åtminstone sagt det — icke sannt? — Jag försäkrar er, att jag är mycket trög, blef svaret. — Godt, sade kaptenen; och jag försäkrar er att jag tror, det ni är mycket klok. Men i alla fall är ju en trög man icke lämplig för brådskande göromål, eller hur? Detta var klart för båda bröderna. — Och ni, sade kaptenen, i det han vände sig till den yngre brodren, är litet förälskad, icke sannt? — Icke litet, kapten Jorgan. — Mycket eller litet, äro dock edra tankar upptagna på ett visst håll? Äfven detta var omöjligt att förneka. — Och en sådan man är 4j lämplig vid brådskande göromål? fortfor kaptenen. Likaledes klart på alla sidor. — Nå, återtog kaptenen; jag är ej förälskad jag, och har gjort mången präktig färd öf