in på en ny väg och lemna Hans Helighet åt sitt öde och Italien i besittning af sin hufvudstad. Hela det liberala Frankrike önskar truppernas suara återkallande från Rom; detta är ett saktum hvarom kejsaren ej kan vara i okunnighet, tack vare tidningspressen och det förträflligt inrättade spionssystomet. Men han torde ej ha lust att inlåta sig i en strid på allvar mot det liberala partiet nu då kejsardömet förlorat åtminstone nyhetens behag, hvilket ej vill säga så litet i Frankrike, så mycket mera som han ej mera kan påräkna något hjertligt stöd från det ultramontana partiet. Men endast af verkligt tvingande omständigheter torde Napoleon III förmås att öfvergifva älsklingsiden att uppehålla det vacklande påfvedömet med franska bajonetter — en ide, som möjligen kan blifva en utgångspunkt för nya eröfringsplaner, ifall ett nytt uppslag i det italienska dramat skulle inträffa. Men mera härom nästa gång!