Göteborgsposten – 2 oktober 1862, sida 3

Ett rop om hjelp ur en af nödens hydde ilran en bedröivad enka och 4 små faderiös barn. Auonen d. 14 i denne månad gick en tattig ti miljader nan sw tortuga hem, tor att under na ten och den toljaude dagen, med arbete at kollas umg tran en pram ull en bat, sortyeua bröd at si och åt den 1 bewmet qvarlemnade hustrun och dras 4 sma barn. Det var sista gången hav, deu ny! tre och arbetsaume mannen, utgick; ty under na tens morker, som obetydligt skiugrad s af den i mol baddade baltmanen, halkade hav på de, mellan pron men och lartyget liggande plankorna ner i det djuj ur hvilket han törst den tohande attonen litlos upj wgs. Hvikeu bitter sorg, som trasflade den at ia ugdomen nedtiyckta hustrun, då hon, samma aftot som hon väntade sin man lervande hem, såg hono baras dod in i den brodlosa kojan i Masthuggsber gen, är, alrnunstone tor deu kauslotulle, lätt att av: Utan sader, utau bröd eller klader ull sina 4 bart at hvilka de tvenne yngste, tvillingar, knappast är 2:ne månader, skulle hon säkert uukat under tor de hårda slag bon tick vid synen at det tallna stod sor nediades vid hennes och de qudande barneus iotteom icke hoppet till eukors EEmmelske bjelpare, a taderlosas sader, hvilken hon, genom ett ilitigt bru ur duus ord, lärt känna, nallit henue uppe. I si nod och sma djupa sorger bar hon i torsta rumme vanut sig till ÅHionom, som rikagen tormar gora ul utver allt hvad vi kunna tanka eller bedja; och de ar i förtröstan till haus barmherughet ven makt, son böjer menmskohjertan som vattubackar, som hon vå gar hoppas att hjelpsamima meumskohander skol räcka henne och hennes små barn en skart till ln dring och tröst i deras nod och bekymmer tor de stundande vintren. Ådle! for likars nod ommand medmenniskor! trottnen icke ate gora godi:: tyller eder hand och besan lattigdomens akerteg med ,aue sad-, och J skolen i sinom ud uppskara valsiguels utan atervändo. De gåtvor, som godhetsfullt lemna vill desse fattigas understöd, har Herr Regiments Pastor Kindberg lofvat att emottaga och ötverlemn: till den bedrofvade enkan och hennes saderlose barn Sv. Psalmb. .s:o 405, v. 3. Göteborg den 27 Sept. 1862. — ———————