sekunden, då ändrade sig scenen. Araberns helsade soldaterna, deras öfvervinnare, mec fröjderop, och marabuten sjelf gaf en fest fö de kristna — de af Gud sördömda kättarne — och kallade brunnen för ofridens brunnsamt ledsagade de borttågande till oasens gräns. ÅÄnnu intressantare uppträden föranledde öppnandet af brunnen i Sidi Rached, fordom en blomstrande oas, hvilkon utdott genom dess källas uttorkande. Då soldaternas rop tillkännagåfvo företagets lyckliga utförande. samlade sig alla innevånare i grannskapet. Qvinnorna badade sina barn i den mäktigt framstörtande kallådern. Vid åsynen af de oförtänkta vattenskatter, som skulle förvandla en genom vattenbrist förorsakad fattigdom till välstånd, föll den gamle Cheikhen af Sidi Rached öfverväldigad på sina knän lofprisande Allah och främlingarne. Brunnen vid Oum el Thiour hade omedelbara följder. Araberna tviflade icke mera såsom i början på framgången; Selmiahstammen hade redan på förhand träffat sina förberedelser, och knappt började vattnet att flöda förrän de planterade 500 dadelpalmer och, öfvergifvande sitt nomadlif, nedsatte sig i den oas som bildades. På fem år hafva i Sahara 50 brunnar blifvit borrade, gifvande 36,761 littres vatten i minuten. Öfver 30,000 palmträd ha blifvit planterade i närheten af brunnarne och tvenne byar anlagda. Tanken sviudlar vid föreställningen om de följder som arsiska brunnar kunna medföra för Sahara. Om några århundraden äro kanhända dessa nejder, der naturen syntes för evigt inslumrad i ofruktbarhet och der solens befruktande utströmningar blott föllv på törne och sand, förvandlade till en enda omätlig sandträdgård. Amerikanska bergoljan. Senaste ångaren till Liverpool från New-York har medfört ett cirkulär från ett amerikanskt bolag för beredande af bergolja, hvilket blifvit organiseradt med ett kapital af 100,000 K. Bolaget erbjuder att i hvilken qvantitet som helst lemna oljan fritt ombord i New-York och uppgifver att den tullafgift af fem pence pr gallon som enligt det nya amerikanska tullsystemet blifvit lagd på raffinerad olja icke skall tillämpas på exportolja, åtminstone iintet fall på den råa oljan. Utom denna oljas egenskaper som lysamno äfvensom för sabricering at färger, har man nu äfven funnit den vara ett surrogat för terpentin i de fall då detta ämne begagnas för målning. Konsumtionen af bergolja anses ha varit 15 millioner gallons år 1860 och 20 millioner 1861, medan den år 1862 tros uppgå till emellan 50 och 60 millioner. En modern Robinson, Eu engelsman vid namn Barret Lennard, som några år bortåt för sitt nöje skull följde åtskilliga på längre resor utgångna fartyg anlände på en af sina irrfärder till Skepparoarne. Kaptenen på det skepp hvarpå mr Barret Lennard befann sig sände en båt i land för att intaga yams, friska grönsaker och frukter. Mr Lennard följde med densamma; men som båtens uppehåll der var temligen kort, lät han densamma återvända till fartyget, med tillsägelse au man straxt före tartygets afsegling skulle hemta honom. Men plötsligt uppstod en äkta tropisk orkan, och mr Lennard såg skeppet för att undgå förstörelse lägga ut i öppna sjön. Han kände dock ingen fruktan, ty han var förvissad att han skulle bli afhemtad så snart stormen lagt sig. Men orkanen var denna gång envisare än vanligt och fartyget hördes ej af. Ettdera hade det rent af förgåtts eller hade det drifvits så långt ut i sjön, att det ej hittade tillbaka till de af köpmansfartyg mycket litet kända öarne. Mr Barret blef således, en annan Robinson Crusoe, qvarlemnad på ön Tutuila bland Skepparöarne, midt i Stilla Hafvet. Han måste underkasta sig, hvad som ej kunde hjelpas, och sökte att göra sin vistelseort så beqväm som möjligt. Lyckligtvis voro de vildar som berodde ön mycket humana och bemötte honom sedan från första början med ogement hög aktning, hvarpå det förnämsta beviset var att de utnamnde honom till sin höfding. En at de infödda hade en tid varit på ett hvalfiskfångareskepp och der lärt sig några ord engelska; denne fick derfore tjoustgöra som tolk. Klimatet var ypperligt och herrliga tropiska frukter växte i ymnighet på ön. Hans helsa var den bästa. Han lade på hullet ty matea på ön var förträfflig om ock så enkel som möjligt. Matsedeln erbjod en angenäm omvexling af hönskött och fläsk, ty på ön funnos i riklig mängd både höns och svin — härstammande från en al Cook på ön qvarlemnad koloni af dylika djur. flöto innan ett nytt till Australien bestämdt skepp händelsevis lade till vid ön. Man kan lätt föreställa sig den fröjd med hvilken han, den bildade mannen, men nu nästan sjelt blifven vilde, gick ombord. De qvinliga passagerarne sprungo ur kajutan, då han inträdde och han hade någon svårighet att göra sin europeiska bördsrätt gällande. Nio månader för