Göteborgsposten – 2 oktober 1862, sida 2

till skeppet; och jag skall då få dubbel ration att lefva på här. — Ja, svarade jag, och i er tur dö sedan ni förtärt den. Det är rysligt att tänka derpå nu, men vi kunde ej ens vara höfliga mot hvarandra nu, på första dagen som vi voro skeppsbrutna tillsammans. Sedan jag, för den händelse att båten skulle kantra, aflagt alla öfverflödiga kläder, stötte jag från land. Då jag ifrån kanalen hann uti bränningarne, såg jag mig om åt vindsidan och fann att jag var för sent ute. Stormen var i antågande och skeppet var redan doldt i den hemska dimman, Jag vände båten, men hade ej hunnit längre än innanför det ref som bildade inloppet till kanalen, då stormen kom öfver mig likt döden och domen. Båten fylldes i ett ögonblick och jag kastades hals öfver hufvud i vattnet. Sjön, som bröts till ett rasande skum på båda sidor af refvet, kastade en stor rullvåg utefter hela kanalen och tog mig med sig. Om ej en andra rullvåg tagit mig i nästa ögonblick och kastat mig långt upp på land, skulle jag med återströmningen ha blifvit dragen ut i hafvet. Innan den tredje rullvågen kom, hade jag begett mig i säkerhet, men föll i nästa ögonblick afsvimmad på sanden. FPFAA Y