Göteborgsposten – 1 oktober 1862, sida 2

— Ni skall lemna skeppet, svarade superkargen, i det han lugnt gick nedför trappan. Ni skall lemna det i nästa hamn, så vidt jag förmår något hos kaptenen. På detta sätt formerade jag och mr Clissold bekantskap redan första dag vi råkade hvarandra ! Och såsom vi började, så höllo vi ut ända till slutet. Men ehuru han förföljde mig på nästan hvarje annat möjligt sätt, retade han mig icke vidare med att tala om min faders affärer ; han tycktes ha upphört att tala om dem för alltid. Å min sida erinrade jag mig dock hvad han sagt mig, och beslöt, att om jag komme oskadd hem, skulle jag gå till den advokat i Barnstaple, som förvarar min faders gamla böcker och bref, och se hvad upplysningar de kunna lemna angående mr Lawrence Clissold. Jag hade aldrig hört hans namn nämnas i hemmet, ty vår far var, såsom du vet Alfred, alltid tystlåten i affärer, och vår mor brukade aldrig besvära honom med tomma frågor angående desamma. Men det är möjligt nog, att han och mr Clissold haft affärer tillsammans under förflutna år och att mr Clissold försökt att bedraga honom i affärer samt misslyckats deri. Jag hoppades verkligen, att det skulle visa sig så, ty sanningen är, att superkargen retade mig nästan mera än jag förmådde uthärda, och jag hatade honom lika hjertligt som han hatade mig.