Göteborgsposten – 30 september 1862, sida 2

sig de ungas lycka på ett brott, som beröfvar s dem en del af åskådarens intresse och gifver detta åt Elin, af hvars välförvärfvade egendom de båda unga njuta, må vara att de ej veta det, men åskådaren vet det, och det är tillräckligt att för hoonom lägga till deras lycka en obehaglig bismak. — Det tredje skälet för hans stöld, nemligen att få komma tillbaka till fängelset, såsom ädelmodigare än den öfriga menskligheten, är för krass att behöfva vidare omordas. Brottslingen vill nemligen ej be gifva sig dit, för att försona sitt brott genom ett sjelfvilligt åtagande af det straff, som samhället, mot hvars moraliska lag han brutit, bestämt för ett dylikt brott som hans, utan han vill det, för att slippa svälta och frysa. Detta bör mera till fättigvårdstatistiken än det är lämpligt för en dramatisk teckning. Kort sagdt, liksom det sanna och goda utgöra den förnuftiga verldsordning, som sammanhåller det stora oändliga, så måste det äfven komma till sin rätt uti de handlingar som utföras på de tiljor, hvilka föreställa verlden. Der motsatsen eger rum, är förhållandet abnormt, och det abnorma är ingalunda sannt dramatiskt, enligt nutidens begrepp. Vi hafva just med afsigt dröjt vid Tattare-Svens karakter så länge, emedan hr Hedberg har ett för godt namn såsom scenisk förtattare, att böra vårdslöst förbigås af referenten. Valborgsmessoafton eger dessutom så många goda momenter och träffande skildringar, att stycket för deras skull säkerligen skall bibehålla sig ännu länge på scenen; men för att göra det värdigare dertill, vore det onskligt, om förf. ville omarbeta detsamma och fila ofta nämnda oestetiska och opsykologiska hufvudkarakter, hvilken dir. Elffors genom sitt utförande af Tattar-Svens roll inga lunda sökte förmildra. Hr Sjöberg, såsom den unge älskaren, var synbarligen för mycket nybörjare, att kunna skaffa intresse åt sin i öfrigt temligen opointerade roll. Fru Lindroth var älsklig och jemn i spelet. Hr Österberg, såsom den gamle soldaten, utförde sitt parti con amore och hade en synnerligt lyckad mask. Fru Elfforss sträfvade för mycket att göra mor Elins roll hård; denna skådespelerska tillhör väl äfven mera det finare dramat. Aftonens nöje förhöjdes mycket genom de nummer, som föredrogos af den nya orkestern, hvilken nu lät för första gången höra sig i sin helhet. Publiken helsade ätven dess utförande af onvertyren med en stark applåd. ÅÄÅndtligen hafva vi då en egen orkester och en god orkester! hörde ref. flera personer yttra om aftonen, hvari han äfven för sin del instämmer. Musik. Göteborg kan nu med skäl sägas lefva uti en ovanligare uppsjö af musikaliska nöjen. Att börja med låta de från Stockholm under sommaren bekanta syskonen kaczek, ett par nya Nerudor, höra sig å Nya Teatern om torsdag, i förening med dir. kEiffors. — Om torsdag åtta dagar gifver dir. Sandström stor konsert, med ett särdeles lockande program, å deu stora solennitetssalen i elementarläroverkets nya hus. — Mamsell Eneqvist-Biondini, som i Norrköping gifvit ett par talrikt besokta konserter, har derifrån afrest till Stockholm, hvarifrån hon sedermera begifver sig direkte hit till Göteborg och sannolikt efter gifven konsert härifrån till utlandet. — Harpspelaren Pratt, en gammal bekant, lärer ätven vara att snart htförvänta. Nästa måndag gifves den förut omnämnda konserten af medlemmarne at härv. orkester, Densamma lofvar att blifva i hög grad intressant. Man lärer der få göra bekantskap med en symfoni af Rubinstein, hvilken skall vara ett särdeles vackert men derjemte utomordentligt svårt nummer, Vidare kommer Beethovens Gr. Septnor att utföras så som den ursprungligen är skrifven, neml. for viol, alt, cello, contrabas, klarinett, fagott och valdthorn. Dessutom kommer programmet att upptaga tvenne ouvertyrer och åtskilliga solonummer. Aftonen skall utan tvifvel bekräfta den goda mening man hyser om de nyengagerade orkestermedlemmarnes talang, och då inkomsten af konserten skall utgöra en behöflig förstärkning af orkesterkassan, är icke att betvifla, det teatersalongen blir fullsatt. Domar i konkursmål. Rådhusrätten härstädes afkunnade i går Domar i konkursmålen emellan stenhuggaren Lars Larsson, muraren Alexander Haggren, månadskarlen — 2 1 1 D ND 2—