Göteborgsposten – 27 september 1862, sida 2

Article Image
icke äfven en annan oskyldig spansk nationalförlustelse — en autodaf med åtskilliga förnekare af påfven på bålet — kunde åstadkommas. — Hörom emellertid en beskrifning på tjurfäktningen: Deras majestäter helsades med högljudda fröjderop då de genom Bayonnes gator passerade till cirkus. Sedande kejserliga besökande intagit sina platser, gick hela etablissementets personal i procession kring arenan och helsade deras majestäter. Förste toreadoren El-Tato knäböjde derefter och begärde kejsarens befallning att börja föreställningen. Hans majestät kastade då till honom nyckeln till de stallar, i hvilka tjnrarne förvaras, och skådespelet började. Den första tjuren dödades af El-Tato efter en temligen skarp strid. Nästa tjur var en ännu fruktansvärdare motståndare. Omedelbart efter det han inträdt på arenan, kastade han med hornen både picadoren och hans häst högt i luften, så att de föllo blödande och döfvade till jorden. Båda fördes undan, innan tjuren åter kunde anfalla dem. Andre espadan trädde inom skrankorna, men som tjuren var ytterst vild, fordrade publiken att El Tato sjelf skulle ge honom sista stöten. Denna begäran bifölls likväl icke, och toreadoren, som synbarligen blifvit förvirrad af oväsendet, gjorde tvenne fruktlösa försök, innan han lyckades döda djuret. Scenen blef ännu mera dramatisk, då den tredje tjuren släpptes lös. El Tato inträdde nu åter på arenan och då han var nära att gifva den dödande stöten, sänkte tjuren sitt hufvud; svärdet halkade emot detsamma och El Tato kastades till jorden. Picadorerna och bandarillos rusade fram till hans hjelp och tilldrogo sig tjurens uppmärksamhet tills toreadoren ånyo kom på sötterna. Striden började nu åter, och El Tato visade en köll och ett mod som starkt applåderades. Under det att tjuren med mycken vildhet förföljde honom, stannade han plötsligt, lutade sig framåt och betraktade djuret med en fast blick, hvilken tycktes binda det med en förtrollning. De båda motståndarne stodo på detta sätt och betraktade hvarandra i några sekunder, hvarefter El Tato rätade ut sig och utdelade en af sina ryktbara stötar, hvilken fällde djuret till marken. Bedriften belönades med uthållande handklappningar. Tre andra tjurar släpptes ytterligare lösa och dödades utan någon märklig tilldragelse.

27 september 1862, sida 2

Thumbnail