Göteborgsposten – 26 september 1862, sida 1

WABi sE att träffa min bror. De hade en vänlig afskedshelsning från Kristian att framföra och en inbjudning till hans bröllop. Äfven de voro bjudna och ämnade gå. Min bror kom derföre öfverens att följande tisdag träffa dem i Interlaken, derifrån de helt makligt skulle bege sig till Kandersteg och hinna fram på torsdags morgon, tidigt nog för att följa brudtåget till kyrkan. Min bror köpte derpå några af den unge florentinarens kamer, önskade de både ynglingarne lycka till och följde dem med ögonen ned efter vägen tills han ej vidare kunda se dem. Sedan han nu blifvit ensam, vandrade han ut med sin skizzbok och tillbragte dagen ide högre belägna delarne af dalen; vid solnedgången åt han sin middag ensam i sitt rum vid skenet af en enda lampa. Sedan ban intagit denna måltid flyttade han sig närmare till elden, tog fram en volym af en tysk poets arbeten och slog sig ned för att läsa. (Ack huru många gånger har jag ej hört honom beskrifva denna ensliga afton!) Natten hade just inträdt, kall och våt. Det fuktiga bränslet i eldstaden sprakade och fräste; en klagande vind strök utefter dalen och piskade regnet häftigt mot fönsterrutorna. Min bror fann snart att det var omöjligt att läsa. Hans uppmärksamhet vände sig oupphörligt åt andra håll. Han läste en och samma mening gång på gång utan att kunna fatta dess