Göteborgsposten – 25 september 1862, sida 2

de den mindre liflige Battisto. Hon älskar mig, och jag älskar henne — det är hela saken. — Och hennes namn? Margucrita. Eit for ju-ande namn. Och hon sjelf är lika täck som hennes namn, derom vill jag slå vad. ade ni, att hon var ljuslagd ? — Jag sade ingenting derom, svarade Batsisto i det han öppnade en grön Jerobeslagen lada och tog ut stycke efter stycke af sina vackra varor. Se der! alla dessa taflor, inlagda med små stenbitar äro romerska mosaiker; dessa blommor på svart grund äro florentinska. Grunden ör af hård mörk sten och blommorna äro af skärfvor afjaspis, onyx o. 8. V. Dessa ,fördet innersta af dem är utskuret af en korallI i I . å: mig vj t. ex. äro bitar af turkoser, och jie — Jag tyckar mest om de romerska, sade Kristian. Hvad är det för ett ställe med de många hvalfbågarne som synas på denna vy? — Det är Coliseum och det nästa är St Peterskyrkan. Men vi slorentinare sätta foga värde på romerska arbeten. De äro ej hälften så fina och värderika som våra. Romarno göra sina mosaiker af komposition. — Komposition eller icke, så tycker jag bäst om landskaperna, svarade Kri istinn. Der är en högst förtjusande med en byggnad i spetsbågstil