förflutna inbillningar numera hafva öfver mig, befinner jag mig nu i Ashendell, just vid denna tid på året som Amy Livingston begick sjelfmord: i morgon är ärsdagen af hennes dod. På detta sätt fattar jag min fiende vid strupen och krossar honom! Denna fantastiska sjukdom skall ej hålla stånd emot en bestämd vilja. I Moskva, i Cherson, i Archangel har den tionde Augusti intradt och förflutit utan nägon tilldragelse. Amy har ej utfort sin hotelse någonstädes utom i Lisabon. Jag såg henne der två gånger, just innan vi afseglade. Jag såg henne då vi voro nära den kust der vi höllo på att lida skeppsbrott. Hon höjde sig och sjönk på samma gång som vågorna. Jag såg henne i London samma dag jag bestämt för att träffa Anna. Men jag vet hvad det betyder: att jag bör lemna mig i Umplebys händer ett par veckor, och skuggorna skola genast försvinna. Ty det är ej annat än skuggor ur min egen hjerna, och de antaga Amys gestalt, emedan jag tillåtit henne att bli en fix id inom mig. Och likväl är det högst besynnerligt, att sista gången hon visade sig för mig, hörde jag henne tala. Jag tror att hon sade det tidea nära nog vore inne och derefter tillade hon: ,Jag vill förfölja dig, James, tills du kommer till Ashenfall, dit jag nu går! Och dermed försvann hon. Inbillningen spelar be