eller tre anmärkningar som jag yttrade kommo vi i en häftig tvist. Jag beslöt att uppsäga min befattning, hellre än att fortsätta med den i förening med en sådan man. Det var ej möjligt att undvika ett gräl. Skulle jag vaktas dag från dag och skulle vinbuteljen flyttas undan från mig? Han vågade, då jag var lugn och sansad, säga mig, att det ej fanns någon som öfvertraffade mig i mitt yrke, men att då Jag druckit för mycket var jag obandterlig som en vansinnig. Detta var naturligtvis en lögn; men samvetslösa ovänner äro vanligtvis svåra att bedraga. Annas elakhet förföljer mig åfven här. Då jag gicklut, följdes jag ständigt af honom, hvart hän jag än gick, och kanbända skall en berättelse om mina förehafvanden hinna före mig till London. Men om så är, utmanar jag dem alltsammans. Ashendell d. 9 Augusti 1839. Jag fick igår händelsevis reda på denna gamla bok bland en mängd saker, som legat i London under den tidrymd af flera år som jag tillbragt dels i Ryssland och dels i Spanien. Det är dårskap alltsammans; men måhända kan det på visst sätt vara sannt. Jag vet att jag var sjuk då jag var i Mexico och Förenta Staterna; men jag har alltifråa den allvarsam naa sjukdom jag had i Baltimore, varit temligen frisk. För att bevisa huru litet inflytande mina